Jag har strängeligen blivit ombedd att uppdatera min blogg med diverse nytagna foton av min dotter. Tyvärr har jag inga sådana att lägga in - vi är helt enkelt typiska tvåbarnsföräldrar som inte fotar andra barnet hälften så mkt som det första. Jag får skylla på tidsbrist. Med första barnet hade jag ju just bara ett barn. Nu har jag två.
Det är onekligen lite annorlunda att ha två barn. Det finns helt enkelt en viss gräns för vad ens amningsfokuserade hjärna klarar av att ta in. Första BVC-besöket var jag ute i god tid med att packa in barn och skötväskor i bilen. inte vill man komma för sent? Man vill ju visa att man minsann kan det här. Så efter diverse blöjbyten och klädbyten (det senare på det större barnet som hann rymma till jordens geggigaste sandlåda) satt de båda som små ljus i bilen - alldeles lagom i tid. Vi skulle hinna dit precis i tid. Om inte... jag hade stått där i bara morgonrock... totalt omedveten, helt fokuserad på mina barn. Jag hade inte ens kollat mig i spegeln. Det skulle jag nog helst ha gjort... Så vi kom för sent. Bara tio minuter dock, och BVC-sköterskan hävdade att hon var van... Det var inte jag.
Förresten sa min son härom kvällen (i en gnutta vredesmod men med stort allvar): Det är inte din Gud! Bara min!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar