nytt liv på ny ort!

Jag har bytt upp mig till wordpress efter en längre öken. Ni som önskar följa mig där hittar mig på parkliv.wordpress.com

Välkomna!

en helg utan dess like

Fredagen inföll. Den efterlängtade fredagen som skulle vara så utomordentligt fantastisk. Mina förväntingar var inte nådiga. Den här helgen skulle jag bli utvilad och uppiggad, uppvaktad och utbjuden. Vi skulle hinna sova länge och göra allt vi aldrig hinner annars. Det var nästan så jag gav upp innan helgen började. Aldrig att helgen kunde infria alla de förväntingarna! Men den började. Och det med bravur. Mina älskade föräldrar hämtade mina telningar och efter att vinkandet avtadigt stod vi på farstubron och tittade på varandra: "nu börjar det!". Efter en liten kaffetår väntade frisören på att få svarva barret, dvs klippa bort det värsta av burret som täcker min hjässa. Efter en trevlig stund i frisörstolen hämtade min man mig och vi vända audins front norrut, mot Tällbergs vackra höjder. Strålande väder. Mmm, vi njöt varenda sekund och tittade extra noga på alla vackra hus och gårdar vi for förbi, bara för att njuta av varje sekund. Den här helgen fanns inga transportsträckor. Allt var njutning.

Vilken besvikelse - Klockargårdens kaffestuga hade bara öppet på lördagar och söndagar. Och jag som suktade efter en mysig kopp te med Siljans vågor som fond. Nehej. Vad skulle vi göra nu. Jag inhandlade favortiteet: Dalarna och en flaska mousserande hjortrondryck från Grangärdes musteri - måste förresten upplevas. Och det är väldigt alkoholfritt.

Nedanför Klockargården ligger Åkerblads Gästgiveri. Det är ett under i utbyggnader och vinklar och vrår. Man blir bara så nyfiken och vill gå in för att beskåda husets innanmäte. Och vilken insida. Nu brukar vi tillbringa bröllopsdagar och andra högtider på Åkerblads spa, men just idag kändes det extra härligt. Och all stress stängdes effektivt ute genom att jag bestämde mig för att överhuvudtaget inte titta på klockan. Denna helg skulle bli en "go-with-the-flow-helg". Och så här i efterhand - det gick kanon!

Vi visades in i salongen på hotellet där en munter liten eld sprakade i öppna spisen. En förklädesklädd servitris som klippt ut madicken tog upp en beställning på två smörgåsar med te. Men vad de dröjde de där mackorna. Men det var för att på Åkerblads vet de inte vad smörgåsar är, åtminstone liknar de inte de jag brukar stoppa i mig hemmavid. Istället kommer det ut ett mästerverk i sallads och grönsaksarrangemang med ett överflöd av torkad parmaskinka och brieost och där längst under kunde man med nöd och näppe skymta en stoooor smörgås av det mörkaste, saftigaste bröd med några russin kärleksfullt stoppade i smeten innan gräddning. Vi låtsades som att vi var i Skottland. Det gick jättebra.

Vi hade nog kunnat sitta kvar länge i himmelriket för afternoontea-älskare, men istället intog vi Åkerblads spa-avdelning och bosatte oss i deras ena bubbelpool. Och där satt vi. Länge och väl. Så länge att man var alldeles skrynklig. Ungefär som russinen i det goda brödet vi nyss ätit. Det var nästan motvilligt som man reste sig och gick till bastun för att runda av innan det var dags att byta om och fara hemöver.

Lite lagom mosiga och rödkindade for vi till American Pizza, köpte hem en tjockbottnad pizza som dagen till ära smakade himmelskt. Sedan passerade fredagens sista timmar sakta förbi medan vi tittade på Duplicity och åt pizza i soffan. Gissa om vi somnade nöjda, mätta och belåtna.
Det var den delen av helgen vi blev utvilade. Sedan kom lördagen.

intermezzo?

Jag har alltid varit en flitig skrivare. Jag bearbetar mycket i livet genom att skriva ner det. Ofta läser jag igenom det - och inte bara en gång. Nu har jag hamnat i ett skede i livet då jag inte kan skriva. Egenligen är det en sanning med modifikation. Jag kan inte skriva på min blogg, eftersom jag inte är den enda som läser den. Jag står vid ett vägskäl och innan jag bestämt mig för nästa steg kan jag inte skriva om det. Mitt liv innefattar så många människor och mina val påverkar även deras liv. Både de små och de stora valen ger ringar på vattnet som man ibland inte kan förutse.

Livet handlar om prioriteringar och val. Vilka prioriteringar man har avgör vilka beslut man fattar. Prioriteringarna är i sig ett resultat av val man gör i livet. Jaha, det där blev rörigt. Hur som helst. Det handlar om att veta vilka val man fattar och på vilka grunder. Vad är det som är viktigt egentligen? Vad är det som betyder ngt och vad betyder mest? När flera saker som betyder mycket krockar måste man prioritera vad som är viktigast. Där är jag nu.

Och det är faktiskt inte så svårt. Jag vet vad som är viktigast i livet. Beslutet är så gott som fattat. Nu är det bara hur och när kvar.

10 sanningar om mig

utmanad av makena - här kommer 10 sanningar om mig

*tycker om att köra snygga och snabba bilar...

*jag missar ogärna ett avsnitt av House eller idol... uuu så ytligt.

*jag tvivlar på att jag någonsin kommer att bli normalviktig igen, än lever dock hoppet.

*jag har enligt ett test 126 i icq - något jag brukar tänka på när jag gjort något mindre smart...

*jag drömmer om en faluröd gård med äppelträd och bärbuskar och stort bondkök.

*jag kämpar varje dag med att hålla kaos och stress borta från mitt hem och mitt liv.

*mitt livs bästa konsert är Carola i Dalhalla, tätt följt av min första fyrverkerikonsert i Dalhalla.

*jag läser hellre en god bok än går ut och går - vilket syns på vågen.

*min drömresa går till USA och innefattar en omfattande rundresa med stopp vid Neagra falls, Grand Canyon, New York, Washington, och ja, en massa andra ställen. Men Las Vegas hoppar jag över!

*ogillar så att misslyckas. Ställer väldigt höga krav på mig själv.

Jaha, Holm, Tove och Jennie... er tur!

tipp tapp

Det är inte midnatt men nog tassar jag på tårna alltid, för på övervåningen ligger mina två skatter och sover middag, den ena med mer feber än den andra. Låt oss hoppas att middagssömnen har en god inverkan på hälsan. Jag har legat sjuk i två dar och nu är det barnens tur, fast de har mer dagissnor än utmattning som var min melodi.

Visst är det förunderligt vad man berörs av barn som är sjuka... Jag borde ha ett förbud för att titta på sjukhusserier av typ akut, 112, eller förlossningsvarianter. Jag finner mig sitta med tårar rinnande nedför kinderna så fort ett barn mår dåligt eller är i fara. Jag har begåvats med en väldigt livlig fantasi. Det är positivt. Det gör också att man ibland har en lite väl överdriven förmåga till inlevelse. Sist var det en kille som fått gipsplattor över sig och fått crush-syndrome. Hemskheter. Där fälldes det många tårar... Både av hans föräldrar och av mig. Killen överlevde och är fullt återställd - ett medicinskt mirakel. Tack och lov att det slutade väl.

Igår visade sig september från sin allra härligaste sida och trots matthet och lite feber var jag tvungen att ringa hem maken för en kopp kaffe på uteplatsen. Det var ljuvligt - och varmt. Om vi är på benen i helgen vill jag ut och traska i svamp - och bärskogen. Det är ju fantastiskt vilket skafferi vi har där ute.

Förresten undrar jag om Carola och Kicken är ett par på riktigt. Och vad tycker jag om det i så fall? Hm, varför måste jag tycka ngt om det? Nej, nej, här förbehåller jag mig rätten att inte tycka ngt, förutom att det var väldigt vad hon tycks gilla killar med långt blont hår. Men så var hon ju ung på 80-talet när pudelrockarna var som mest poppis. Heja Carola, hoppas du hittar kärleken!

Nä, nu ska jag göra ngt produktivt innan barnen vaknar. Dammråttorna ska få sig en omgång!

söndag eftermiddag

Jag är trött. Trött, trött och trött. Vad gör jag, arbetar jag hårt, tränar som en galning eller renoverar hus? Nej, jag har börjat nytt jobb och hjärnan arbetar för högtryck. Minst sagt. I morgon börjar arbetet igen och jag ska vara ärlig - jag bävar. Men inför kommande vecka har jag fått guldtips av min goda vän Annsofie. Vad skulle jag göra utan henne. Nu ska här prioriteras och onödigheter ska fasas ut ur hjärnan. Mitt problem just nu är att jag är så engagerad i allt i skolan och det håller inte i längden. Så denna vecka ska här fokuseras på mina underbara elever. Målet med det här året är att de ska få ett år där de känner att de få lyckas, självförtroendet får växa och de får känna sig trygga och älskade. En oas! En ooooooaaaaaas, från allt negativt och svårt som så många barn har i sin vardag. Så nu är det bara att kavla upp armarna och köra hårt. Jag är ledsen, men denna vecka får styrdokumenten vänta till förmån för relationer. Inte vet jag om det kommer vara mindre tröttsamt, men ack så mycket viktigare.

Helknasigt

http://www.facebook.com/album.php?aid=305763&id=889805091&l=c2d167af97

Yearbook yourself var en liten trevlig sysselsättning. på ett av korten föreställer jag en man och nu har vi härmed bildbevis på att jag är väldigt lik min far.