lördag 6 oktober 2007

När lillan kom till jorden...




Förlossningsberättelse i antågande. DOCK utan detaljer så även kräsmagade ska våga läsa...

Nu var det inte falskt alarm!

Det kom en tös i torsdags natt (den 4:e oktober kl 23.38). Helt underbart! Jag fattar ingenting! Jag fick en dotter sju dagar innan det var beräknat!! Storebror är så gullig och mannen är stolt som en tupp.

Jag födde helt utan smärtlindring (alltså INTE med lustgas) och andades mig igenom. Värkarna var otroligt kraftiga och jag överlevde tack vare Daniel som masserade och tryckte i ryggslutet. När jag kände att jag inte stod ut längre och bad barnmorskan om råd gällande smärtlindring undersökte hon mig och sa att jag bara var 5cm öppen. Då tappade jag modet och bad om epidural. Fem centimeter till med dessa fruktansvärda värkar hade jag aldrig klarat med bara andning och avslappning! Barnmorskan ringde narkosläkare och frågade om jag fick epidural (vi fragminpatienter är lite krångliga) och kom tillbaka med ett godkänt. Hon sprang och gjorde i ordning och skulle sätta droppnål i min hand - vilket inte var så lätt eftersom jag hade värkar i ett. När hon fått dit nålen skulle hon sätta en skalpelektrod på barnets huvud för att kunna övervaka hjärtrytmen. Då börjar jag krysta. På lite mindre än en timme har jag öppnat mig fem cm och är nu helt öppen. (Ni som vet, vet att man brukar räkna en centimeter i timmen - i alla fall för förstagångsföderskor). Inte så konstigt att jag hade ont. Värkarna var otroligt kraftiga.

Tjugo minuter senare - 6 krystvärkar - var hon ute. Ja, nån epidural hann vi inte med... Jag sprack ingenting - inte en skråma! Lite skillnad mot förra gången... Jag är så otroligt tacksam till Gud. Vilken revansch!

Den här förlossningen var över på 12 timmar från första värk, 5 timmar från det att vi kom till förlossningen, och 1,5 timme efter etablerade värkar... Det sista enligt journalen för nog hade jag (enl mig själv) etablerade värkar innan dess... Hon ligger i min famn och hickar så det är lite svårt att skriva... Hon var liten! 47 cm och 2920g. Och väldigt söt. Hon heter Kerstin Lovisa. Jag kom upp till bb kl 04.00 och åkte hem samma dag efter diverse läkarundersökningar.

Nu väntar en spännande tillvaro som tvåbarnsmor. Jag lär återkomma när jag skaffat mig erfarenheter i ämnet.

6 kommentarer:

lillamamman sa...

SÅ MYSIG HON är!!!!
När kommer hon till Texas så jag får lukta på henne?
Massa grattis så klart, även här i digital form.

Puss på dig - vad duktig du är!

P.S: Lille L saknar sin kusin. Han funderar på en traktorträff nästa sommar...

Linus sa...

Hej!
har ju redan grattat, så det behöver jag inte göra igen. Men det jag vill säga är att du är duktig. att ha satt två människor till denna jord är inte lätt, men det har du gjort.

Ska bli spännande att följa mina syskonbarn. Om Louise blir hälften så skön som Elias är det gott nog.

Hade
Linus

Linus sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Linus sa...

Ok, jag menar förstås Lovisa...

Frida sa...

TACK KÄRA NI!

elink sa...

hallå där!

fin liten tös ni fått. jag är glad för din skull att allt gått bra. här regnar det och jag skall ut å gå..... men hjalmar sover bra i vagnen när det är busväder.

ta dig gärna en titt på vår lilla hemsida som markus pysslar med. ingen blogg men dock endel bilder som han byter ut med jämna mellanrum. www.familjen.kihlgren.nu

ha det bra och hälsa maken!/elin