söndag eftermiddag

Jag är trött. Trött, trött och trött. Vad gör jag, arbetar jag hårt, tränar som en galning eller renoverar hus? Nej, jag har börjat nytt jobb och hjärnan arbetar för högtryck. Minst sagt. I morgon börjar arbetet igen och jag ska vara ärlig - jag bävar. Men inför kommande vecka har jag fått guldtips av min goda vän Annsofie. Vad skulle jag göra utan henne. Nu ska här prioriteras och onödigheter ska fasas ut ur hjärnan. Mitt problem just nu är att jag är så engagerad i allt i skolan och det håller inte i längden. Så denna vecka ska här fokuseras på mina underbara elever. Målet med det här året är att de ska få ett år där de känner att de få lyckas, självförtroendet får växa och de får känna sig trygga och älskade. En oas! En ooooooaaaaaas, från allt negativt och svårt som så många barn har i sin vardag. Så nu är det bara att kavla upp armarna och köra hårt. Jag är ledsen, men denna vecka får styrdokumenten vänta till förmån för relationer. Inte vet jag om det kommer vara mindre tröttsamt, men ack så mycket viktigare.

Helknasigt

http://www.facebook.com/album.php?aid=305763&id=889805091&l=c2d167af97

Yearbook yourself var en liten trevlig sysselsättning. på ett av korten föreställer jag en man och nu har vi härmed bildbevis på att jag är väldigt lik min far.

nyheter i Falukuriren

I morse var det jag som var huvudnyhet på dalarnas tidningars hemsida. Läs här

en lördagmorgon

Å vad bra jag har det! En snabb titt på facebook, eller varför inte andras bloggar, och man får en känsla av tacksamhet i bröstet. Det finns så många som våndas över en ny morgon, som vandrar i hopplöshet och ovisshet, ensamhet och en grå dimma. Ibland är det nyttigt att lyfta blicken från sin egen navel och skåda in i andras.... nej det blev fel. Men det jag menar är att man nog inte har det så jobbigt, eller fattigt, eller vad det nu är man för tillfället klagar över. Det räcker att se sig omkring i närområdet, eller varför inte skaffa sig en riktig aha-upplevelse och se utanför landets gränser (när man klagar över föräldraförsäkringen i Sverige), eller ännu hellre, söder om Europa. Vi har det så oförskämt bra och ändå ägnar vi oändligt mycket tid till att klaga, eller om vi inte klagar, så är vi i alla fall inte riiiiiiktigt nöjda. Vi vill ha ett finare hem, snyggare tapeter, nyare bil, plattare mage, annan färg på håret, högre lön, längre semester, färre dammråttor, mindre tvätt..... I sommar har jag lärt mig en bra läxa - att gilla läget. Jag har omgett mig med vänner som ser livet från den ljusa sidan. Oavsett. Jag är i grundläget otroligt positiv, men jag har haft en irriterande och stress-skapande förmåga att ta ut problem i förskott - för att kunna eliminera dem innan de uppkommer s a s. Dumt, jättedumt, och otroligt energikrävande. Så i sommar, med mannen i huvudsak frånvarande, tröttheten ständigt närvarande, fattade jag ett beslut om att vara glad ändå, och framförallt att vara en glad mamma. Och det har gått vägen. VILKEN häääääärlig sommar vi har haft, jag och barnen - och för all del mannen när han har varit hemma. Det är ju ett val man har - att bli en bitter hustru som skyller allt elände i världen på makens arbetstider, eller att gilla läget och ta varenda tillfälle man kan till att njuta av livet och familjen. Det är ju inte heeeelt enkelt när man som jag har som kärleksspråk att umgås och ta tid för varandra. Men då har jag helt sonika sett till att jag har tagit mig tid med mina barn och min man när det var möjligt. Istället för att sitta och vänta på att maken ska ta tid med mig och barnen ser jag tid att vi tar alla tillfällen i akt att ta tid med honom - på hans lunch, på fikat eller innan eller efter konserter. Jag och barnen åkte och hälsa på lite nu och då, med picknick och badkläder. Varje dag hittade vi på någon liten utflykt - till sjön, till pappa i Tällberg eller Dalhalla, eller för den delen, till ICA. Sommaren har varit som en enda lång härlig tid med mina barn, vilket för min del har varit oerhört värdefullt eftersom jag nu lämnar de båda till förskola och börjar arbeta fyra dagar i veckan. Ack, ack...

Det var egentligen det jag tänkte skriva om, men det blir som vanligt inte det jag har tänkt mig när jag sätter mig vid ett tangentbord. Det blir en väldans massa andra bokstäver....

På måndag är det första dagen i skolan och jag både bävar och längtar. Bävar för att jag inte känner mig helt förberedd - kan man vara det helt? Funderar på att ta ett par tre timmar idag eller i morgon och åka till skolan i lugn och ro och göra lite pyssel inför skolstarten, då jag på eget bevåg har bjudit in alla föräldrar.... Ja, har man inte nåt att vara pirrig inför så skaffar man sig liksom. På torsdag har jag dessutom inbjudit alla till ett första föräldramöte. Det måste jag också förbereda klart. Det är kul att vara lärare, men det krävern en väldig förmåga att hålla många bollar i luften samtidigt, framförallt som jag har tre klasser i en.

Nu ska jag inte ta upp er och min tid längre, nu ska jag väcka maken som kom hem seeeent efter operan i Dalhalla, plocka lite i köket och njuta lite av att det är lördag. Tänk, det är första gången på en evighet eller två som lördag är en särskild dag (utöver godisdag), när man studerar, är föräldraledig eller, som Daniel, har ett oregelbundet arbete, spelar det ingen roll om det är lördag eller inte, varje dag kan vara en lördag, bara alla är tillsammans kan man ju äta gott, ha myskväll eller åka på söndagsutflykt. Att umgås och ha det gott går lika bra på en tisdag och en lördag. Men idag är det som sagt lördag.

Har jag förresten sagt att jag älskar mina föräldrar. Inte? Då gör jag det. Jag älskar min mamma och pappa, av alla och av inga anledningar. De är underbara.

Trevlig helg!

sommarbilder

Kusiner på besök. Då gör man tåg till sängen.

Saga med pappa

Naptime

Jag vet, jag ser helt galen ut. Men jag älskar bilden ändå.

Mannen i guldkavaj.

Nystajlad, på väg att fira farmor som fyller år.

Nybadad

gunggung

Internet is in tha house!!!

Äntligen kan man kommincera med omvärlden utan att smita iväg en liten kort stund till makens jobb. Har både saknat och inte saknat nätet. Jag har saknat att läsa mina bloggvänners bloggar och faktiskt har jag saknat att skriva på min egen. Det har hänt så mycket i sommar så det är inte klokt.

Vi börjar med dagens nyhet: Idag började jag på nya jobbet - kristen skola inom pendelavstånd. Perfekt, om man nu tycker att det är perfekt att tåget går strax efter 6 på morgonen. Så nu ska jag pröva på att vara morgonpigg ett år eller två... Eller tre. Det återstår ju att se.

För övrigt är jag grymt sugen att börja forska, men jag får ge mig till tåls minst två läsår innan jag söker vidare. Hur detta mirakel kunde inträffa beror på att jag trivdes innerligt väl med att skriva examensarbete. Nu var det bara en uppsats på en halv termin, dvs ca 60 sidor. Men dels, gick det över all förväntan och dels var det oerhört givande och lärorikt att forska - framförallt eftersom mitt ämne intresserade mig väldiga. Att vara förälder i skolan, framförallt om man har ett barn med särskilda behov är jätteintressant och en fråga med stor bredd.

I och med att jag har börjat arbeta ska nu mitt senaste barn skolas in på förskola nästa onsdag. Mitt hjärta går sönder. Oh så svårt. Hon kommer säkert att få det jättebra, hon är så trygg, så social, utåtriktad och nyfiken. Men det är ju MITT barn, och jag vill vara med henne jämt. Därför känns det gott att jag kommer vara ledig på fredagar. Mina tidiga mornar innebär också korta dagar på dagis, maken lämnar vid 8.30 ca. Gud har omsorg om mina barn!

På lördag ska jag kultivera mig - då blir det Mozarts Trollflöjten i Dalhalla. http://www.dalhalla.se/ Maen kör följespot och jag sitter brevid med kikare. Ni som inte besökt Dalhalla måste, det är fantastiskt!!

God natt