lördag 15 augusti 2009

en lördagmorgon

Å vad bra jag har det! En snabb titt på facebook, eller varför inte andras bloggar, och man får en känsla av tacksamhet i bröstet. Det finns så många som våndas över en ny morgon, som vandrar i hopplöshet och ovisshet, ensamhet och en grå dimma. Ibland är det nyttigt att lyfta blicken från sin egen navel och skåda in i andras.... nej det blev fel. Men det jag menar är att man nog inte har det så jobbigt, eller fattigt, eller vad det nu är man för tillfället klagar över. Det räcker att se sig omkring i närområdet, eller varför inte skaffa sig en riktig aha-upplevelse och se utanför landets gränser (när man klagar över föräldraförsäkringen i Sverige), eller ännu hellre, söder om Europa. Vi har det så oförskämt bra och ändå ägnar vi oändligt mycket tid till att klaga, eller om vi inte klagar, så är vi i alla fall inte riiiiiiktigt nöjda. Vi vill ha ett finare hem, snyggare tapeter, nyare bil, plattare mage, annan färg på håret, högre lön, längre semester, färre dammråttor, mindre tvätt..... I sommar har jag lärt mig en bra läxa - att gilla läget. Jag har omgett mig med vänner som ser livet från den ljusa sidan. Oavsett. Jag är i grundläget otroligt positiv, men jag har haft en irriterande och stress-skapande förmåga att ta ut problem i förskott - för att kunna eliminera dem innan de uppkommer s a s. Dumt, jättedumt, och otroligt energikrävande. Så i sommar, med mannen i huvudsak frånvarande, tröttheten ständigt närvarande, fattade jag ett beslut om att vara glad ändå, och framförallt att vara en glad mamma. Och det har gått vägen. VILKEN häääääärlig sommar vi har haft, jag och barnen - och för all del mannen när han har varit hemma. Det är ju ett val man har - att bli en bitter hustru som skyller allt elände i världen på makens arbetstider, eller att gilla läget och ta varenda tillfälle man kan till att njuta av livet och familjen. Det är ju inte heeeelt enkelt när man som jag har som kärleksspråk att umgås och ta tid för varandra. Men då har jag helt sonika sett till att jag har tagit mig tid med mina barn och min man när det var möjligt. Istället för att sitta och vänta på att maken ska ta tid med mig och barnen ser jag tid att vi tar alla tillfällen i akt att ta tid med honom - på hans lunch, på fikat eller innan eller efter konserter. Jag och barnen åkte och hälsa på lite nu och då, med picknick och badkläder. Varje dag hittade vi på någon liten utflykt - till sjön, till pappa i Tällberg eller Dalhalla, eller för den delen, till ICA. Sommaren har varit som en enda lång härlig tid med mina barn, vilket för min del har varit oerhört värdefullt eftersom jag nu lämnar de båda till förskola och börjar arbeta fyra dagar i veckan. Ack, ack...

Det var egentligen det jag tänkte skriva om, men det blir som vanligt inte det jag har tänkt mig när jag sätter mig vid ett tangentbord. Det blir en väldans massa andra bokstäver....

På måndag är det första dagen i skolan och jag både bävar och längtar. Bävar för att jag inte känner mig helt förberedd - kan man vara det helt? Funderar på att ta ett par tre timmar idag eller i morgon och åka till skolan i lugn och ro och göra lite pyssel inför skolstarten, då jag på eget bevåg har bjudit in alla föräldrar.... Ja, har man inte nåt att vara pirrig inför så skaffar man sig liksom. På torsdag har jag dessutom inbjudit alla till ett första föräldramöte. Det måste jag också förbereda klart. Det är kul att vara lärare, men det krävern en väldig förmåga att hålla många bollar i luften samtidigt, framförallt som jag har tre klasser i en.

Nu ska jag inte ta upp er och min tid längre, nu ska jag väcka maken som kom hem seeeent efter operan i Dalhalla, plocka lite i köket och njuta lite av att det är lördag. Tänk, det är första gången på en evighet eller två som lördag är en särskild dag (utöver godisdag), när man studerar, är föräldraledig eller, som Daniel, har ett oregelbundet arbete, spelar det ingen roll om det är lördag eller inte, varje dag kan vara en lördag, bara alla är tillsammans kan man ju äta gott, ha myskväll eller åka på söndagsutflykt. Att umgås och ha det gott går lika bra på en tisdag och en lördag. Men idag är det som sagt lördag.

Har jag förresten sagt att jag älskar mina föräldrar. Inte? Då gör jag det. Jag älskar min mamma och pappa, av alla och av inga anledningar. De är underbara.

Trevlig helg!

1 kommentar:

Makena sa...

Oj det var mkt tankar på en gång! *ler* Först. Vet du vad jag tror det beror på att svenska har en sån tendes till att klaga, klaga och va trötta och utbrända osv osv fast vi har det typ bäst i världen? Jo, att många av oss bara tänker på sig själva! Såfort man släpper sig själv och anstränger sig för att hjälpa nån annan kommer glädjen energin och livslusten åter! Blev så tydligt för mig när jag var i Polen! Och i andra kulturer där de med våra mått mätt har det jätte dåligt skrattar de och är glada ändå. Varför? Jo för att de är måna om varandra och hjälper och bryr sig om sin familj och sina grannar! Så enkelt egentligen!

För det andra. Det där med att gilla läget och ta vara på stunderna, det är ju precis det samma som jag upplevt i sommar! Visst blir det härligt!:)Och här kommer ju tacksamheten in med. En människa som är tacksam för det livet för stunden bjuder är en glad människa!

För det tredje. Stort lycka till med alla skolförberedelser och skolstarten!!

Långt inlägg ger långa kommentarer...;-)

Kram kram!