Fredrik

Ni vet han Fredrik. På Bonde söker fru. Nu hör jag hur mina trogna läsare drar efter andan: inte tittar väl hon på sånt skräp. Nja, det kan jag väl inte påstå. Bara gluttar lite... När jag ammar. Eller inte... ammar. Jag håller med mina läsare och tillägger: det är ett lågvattenmärke utan dess like när det gäller de ändå så förhatliga dokusoperorna. Anledningen: Fredrik. Han är en oerhört hederlig och söt liten bonde i Västergötland. Kanske inte med världens bästa självförtroende (understatement), med morgonfrilla dygnet runt och målbrottsröst. Av någon anledning har några flickor skrivit brev till honom och hävdat att de är intresserade att lära känna honom. Århundradets lögn. Nu är de två kvar i programmet. Av dem är ingen intresserade av Fredrik. Den ena gillar berömmelse (och skulle nog gifta sig med vem som helst för att få det) och den andra grisar. Det är sant. Grisar. Det bästa hon vet är att kastrera griskultingar. Bara det. Och härom kvällen ställde de Fredrik mot väggen för de ansåg att han inte var en tillräckligt bra värd. Att han inte brydde sig om dem. Att han åt mat och gick och lade sig utan att ge dem mat och utan att säga godnatt. Ge mig styrka. Jag förstår honom. Det gör tydligen inte de. Om man gör en sån sak mot lilla bonde-Fredrik i TV är man inte värdig att spola rent hans stövlar från grisbajs efter dagens grispass. Och alla ni som håller med mig sade - Amen.