Glädjetjuv=styrkebov

Okej. Rubriken var inte lysande.

Men i kölvattnet av våra rätt tuffa veckor den närmaste tiden bestämde jag mig för att muntra upp mig själv genom att läsa uppbyggelselitteratur. Jag läser inte kristen undervisning bara för att det kommit ut en ny bok. Jag måste vänta in den tills den är precis rätt i mitt liv. Och nu var det tid för coola Joyce Meyer att få tala in i mitt liv för ett tag. Boken blev rätt passande: Sju saker som vill stjäla din glädje.

Under de första två kapitlen underade jag hur hon kunde känna mig. För det är mig boken är skriven till. Eller? Betyder det att det finns fler som har det så här. Ja, nog vet jag det. Jag är inte så inbilsk att jag tror att det bara är jag som har sjuka barn i tre veckor och obefintlig sömn som en följd därav. Men vi är onekligen olika och möter situationer olika. Men så visar det sig att vi är nog till syvende og sist rätt lika i grund och botten. Så skönt. Jag är inte ensam och det finns en väg ut ur eländet.

Med eländet menar jag inte i första hand sjukdom och sömnbrist utan just bristen på glädje och därmed styrka.

Så nu säger jag till mig själv varje morgon med ett påklistrat men gravallvarligt menat brett leende: Jag tänker njuta av den här dagen!

Och hör sen!

Boken kan för övrigt rekommenderas i livets alla situationer, men det blir liksom lite mer effektfullt när man är precis där man behöver vara för att orden ska nå sin fulla kraft hos en som läsare.

Det bästa är att hon gör så enkla och välkända sanningar som "fröjd i Herren är vår starkhet" till något nytt, fräscht och spännande. Inte så illa pinkat. Som någon annan än jag skulle ha sagt. Minns inte vem, så nu sa jag det själv.

Jag har inte läst längre än till sidan 44, men jag ser fram emot kapitlet som handlar just om sjuka barn och sömnbrist. För det kan verkligen stjäla ens kraft och glädje.

God natt vänner!