Idag

Idag är idag, igår är igår, imorgon är i morgon, i år är i år.
Men här har du din morgondag, en present till dig från jag.
Gör nånting av den medan du kan, för i morgon har den blivit igår.

Hur logisk är det där egentligen? Hur kan morgondagen i morgon bli igår? *snurrig*

Här har sjukdomarna bokstavligen avlöst varandra och spritt sig elakartat mellan familjens medlemmar.

Min syster efterfrågade en uppdatering och ville veta hur min dotters ettårkalas gick. Dottern fyllde år 4:e oktober. Då flyttade makens mormor så då blev det inget kalas. Veckan efter låg vi i magsjuka. Veckan efter det hade sonen öroninflammation. Det är idag det.

Det är tre veckor sedan hon blev ett och hon har ännu inte blivit firad *snyft*. Hon har ju ingen aning. Men det har jag. Och jag har sonens megaettårskalas i färskt minne...

För nåt år sedan sa min svägerska att jag skulle bara vänta och se vad skönt det blir när barnen växer upp. Den ständiga tröttheten försvinner och man orkar faktiskt göra något.

Då förstod jag inte vad hon menade. Elias var från 12 månaders ålder som en klocka som somnade själv i egen säng vid 19 och sov i 12 timmar i sträck (krävde hårt jobb, men gav fantastisk utdelning). Det har han fortsatt med, förutom när han är sjuk. Vilket han har varit ända sedan han började på dagis i slutet av augusti. Hursomhaver då förstod jag som sagt inte vad hon talade om, jag kände mig inte alls trött. Men nu. Idag. Med två barn som hela tiden är sjuka, varav den ena absolut måste bäras i timmar för att kunna somna eller somna om - jag hajjar. Jag är så desperat efter sömn att jag skär bort allt socialt liv för att få sova. Jag orkar inte umgås, inte surfa, inte vara i kyrkan. Jag får ju aldrig sova.

All vaken tid går åt det mest basala - laga mat, byta blöja, och söva barn, trösta ledsna ungar, snyta snoriga näsor, medicinera astmaväsande lungor, åka in och ut till akuten när de astmaväsiga lungorna hotar att inte släppa in någon luft alls och sätta på en kristvätt då och då, diska en maskin endast när det inte finns någon tallrik att äta på. I övrigt pluggar jag all tid jag bara kan. Jag har nämligen tenta i stilistik snart. Det är jättekul. Men samtidigt skriver jag en utvärderande studie på en massa åtgärdsprogram. Den måste vara klar nu om nån dag, annars får jag inte läsa nästa kurs.

Klagar jag? Nejdå. Det är bara dagens sanning. Så här är det att ha barn. När det går bra och alla är friska och glada är det det mest underbara som finns. Heaven. När alla är sjuka (inklusive mamman och pappan) och ingen får sova och inget hinns eller orkas med, då är det inte lika underbart. Då är det jobbigt. Men vem sa att livet skulle vara en dans på rosor?

Gud är med mig även om solen skiner eller molnen täcker den blå himlen och regntunga skyar skymmer min horisont. Tack och lov för det.

Nån som vet vad jag talar om?

Har ni sett det där programmet "Hål i väggen". Det kommer en vägg med ett hål i framrusande mot tävlande galningar i skinande trikåer som måste anpassa kroppen i en absurd ställning för att inte fösas ned av väggen ned i vatten. Jag känner mig ungefär så. Väggen rusar emot mig, jag kan inte se vilken absurd ställning jag måste inta med min trötta kropp för att komma igenom på andra sidan. Snart kanske jag ligger i en kall plaskpöl och undrar vad som hände.

Kommer jag krascha in i väggen, eller kommer det visa sig vara en "spökvägg" som man kan sjunka in i och komma ut på andra sidan, med håret i ordning, nytvättat, med rena strukna kläder, lagad mat och bäddade sängar och avklarade tentor och förhoppningsvis glada och friska barn? Om nån vecka vet jag.

kram!

Snart är jag glad och pigg igen. Jag vet inte när bara! PUSS