nyheter i Falukuriren

I morse var det jag som var huvudnyhet på dalarnas tidningars hemsida. Läs här

en lördagmorgon

Å vad bra jag har det! En snabb titt på facebook, eller varför inte andras bloggar, och man får en känsla av tacksamhet i bröstet. Det finns så många som våndas över en ny morgon, som vandrar i hopplöshet och ovisshet, ensamhet och en grå dimma. Ibland är det nyttigt att lyfta blicken från sin egen navel och skåda in i andras.... nej det blev fel. Men det jag menar är att man nog inte har det så jobbigt, eller fattigt, eller vad det nu är man för tillfället klagar över. Det räcker att se sig omkring i närområdet, eller varför inte skaffa sig en riktig aha-upplevelse och se utanför landets gränser (när man klagar över föräldraförsäkringen i Sverige), eller ännu hellre, söder om Europa. Vi har det så oförskämt bra och ändå ägnar vi oändligt mycket tid till att klaga, eller om vi inte klagar, så är vi i alla fall inte riiiiiiktigt nöjda. Vi vill ha ett finare hem, snyggare tapeter, nyare bil, plattare mage, annan färg på håret, högre lön, längre semester, färre dammråttor, mindre tvätt..... I sommar har jag lärt mig en bra läxa - att gilla läget. Jag har omgett mig med vänner som ser livet från den ljusa sidan. Oavsett. Jag är i grundläget otroligt positiv, men jag har haft en irriterande och stress-skapande förmåga att ta ut problem i förskott - för att kunna eliminera dem innan de uppkommer s a s. Dumt, jättedumt, och otroligt energikrävande. Så i sommar, med mannen i huvudsak frånvarande, tröttheten ständigt närvarande, fattade jag ett beslut om att vara glad ändå, och framförallt att vara en glad mamma. Och det har gått vägen. VILKEN häääääärlig sommar vi har haft, jag och barnen - och för all del mannen när han har varit hemma. Det är ju ett val man har - att bli en bitter hustru som skyller allt elände i världen på makens arbetstider, eller att gilla läget och ta varenda tillfälle man kan till att njuta av livet och familjen. Det är ju inte heeeelt enkelt när man som jag har som kärleksspråk att umgås och ta tid för varandra. Men då har jag helt sonika sett till att jag har tagit mig tid med mina barn och min man när det var möjligt. Istället för att sitta och vänta på att maken ska ta tid med mig och barnen ser jag tid att vi tar alla tillfällen i akt att ta tid med honom - på hans lunch, på fikat eller innan eller efter konserter. Jag och barnen åkte och hälsa på lite nu och då, med picknick och badkläder. Varje dag hittade vi på någon liten utflykt - till sjön, till pappa i Tällberg eller Dalhalla, eller för den delen, till ICA. Sommaren har varit som en enda lång härlig tid med mina barn, vilket för min del har varit oerhört värdefullt eftersom jag nu lämnar de båda till förskola och börjar arbeta fyra dagar i veckan. Ack, ack...

Det var egentligen det jag tänkte skriva om, men det blir som vanligt inte det jag har tänkt mig när jag sätter mig vid ett tangentbord. Det blir en väldans massa andra bokstäver....

På måndag är det första dagen i skolan och jag både bävar och längtar. Bävar för att jag inte känner mig helt förberedd - kan man vara det helt? Funderar på att ta ett par tre timmar idag eller i morgon och åka till skolan i lugn och ro och göra lite pyssel inför skolstarten, då jag på eget bevåg har bjudit in alla föräldrar.... Ja, har man inte nåt att vara pirrig inför så skaffar man sig liksom. På torsdag har jag dessutom inbjudit alla till ett första föräldramöte. Det måste jag också förbereda klart. Det är kul att vara lärare, men det krävern en väldig förmåga att hålla många bollar i luften samtidigt, framförallt som jag har tre klasser i en.

Nu ska jag inte ta upp er och min tid längre, nu ska jag väcka maken som kom hem seeeent efter operan i Dalhalla, plocka lite i köket och njuta lite av att det är lördag. Tänk, det är första gången på en evighet eller två som lördag är en särskild dag (utöver godisdag), när man studerar, är föräldraledig eller, som Daniel, har ett oregelbundet arbete, spelar det ingen roll om det är lördag eller inte, varje dag kan vara en lördag, bara alla är tillsammans kan man ju äta gott, ha myskväll eller åka på söndagsutflykt. Att umgås och ha det gott går lika bra på en tisdag och en lördag. Men idag är det som sagt lördag.

Har jag förresten sagt att jag älskar mina föräldrar. Inte? Då gör jag det. Jag älskar min mamma och pappa, av alla och av inga anledningar. De är underbara.

Trevlig helg!

sommarbilder

Kusiner på besök. Då gör man tåg till sängen.

Saga med pappa

Naptime

Jag vet, jag ser helt galen ut. Men jag älskar bilden ändå.

Mannen i guldkavaj.

Nystajlad, på väg att fira farmor som fyller år.

Nybadad

gunggung

Internet is in tha house!!!

Äntligen kan man kommincera med omvärlden utan att smita iväg en liten kort stund till makens jobb. Har både saknat och inte saknat nätet. Jag har saknat att läsa mina bloggvänners bloggar och faktiskt har jag saknat att skriva på min egen. Det har hänt så mycket i sommar så det är inte klokt.

Vi börjar med dagens nyhet: Idag började jag på nya jobbet - kristen skola inom pendelavstånd. Perfekt, om man nu tycker att det är perfekt att tåget går strax efter 6 på morgonen. Så nu ska jag pröva på att vara morgonpigg ett år eller två... Eller tre. Det återstår ju att se.

För övrigt är jag grymt sugen att börja forska, men jag får ge mig till tåls minst två läsår innan jag söker vidare. Hur detta mirakel kunde inträffa beror på att jag trivdes innerligt väl med att skriva examensarbete. Nu var det bara en uppsats på en halv termin, dvs ca 60 sidor. Men dels, gick det över all förväntan och dels var det oerhört givande och lärorikt att forska - framförallt eftersom mitt ämne intresserade mig väldiga. Att vara förälder i skolan, framförallt om man har ett barn med särskilda behov är jätteintressant och en fråga med stor bredd.

I och med att jag har börjat arbeta ska nu mitt senaste barn skolas in på förskola nästa onsdag. Mitt hjärta går sönder. Oh så svårt. Hon kommer säkert att få det jättebra, hon är så trygg, så social, utåtriktad och nyfiken. Men det är ju MITT barn, och jag vill vara med henne jämt. Därför känns det gott att jag kommer vara ledig på fredagar. Mina tidiga mornar innebär också korta dagar på dagis, maken lämnar vid 8.30 ca. Gud har omsorg om mina barn!

På lördag ska jag kultivera mig - då blir det Mozarts Trollflöjten i Dalhalla. http://www.dalhalla.se/ Maen kör följespot och jag sitter brevid med kikare. Ni som inte besökt Dalhalla måste, det är fantastiskt!!

God natt

NEWS

Idag gick vi ur underbara älskade församlingen Segerbaneret till förmån för underbara älskade Insjöns frikyrkoförsamling.

I have a dream

För snart sju år sedan började jag studera till lärare på Högskolan Dalarna. När jag träffade min handledare på praktiken - Lillemor - berättade hon att hon tillsammans med andra handledare hade fått lyssna till en eller två lärarstudenter som föreläst om sina examensarbeten. Där och då, bestämde jag mig att det skulle jag göra med mitt exjobb. Jag bara vägrade skriva något som bara skulle behandlas i apparaten, betygsättas och sedan passera obemärkt och för alla framtid falla i glömska. Jag är olovligt ambitiös. Jag vet.

På måndag ska mitt examensarbete lämnas in. Nu är utbildningen över, jag ska ut i verkligheten och praktisera vad jag lärt mig. Jag har hela våren fokuserat på denna uppsats som engagerat, tröttat ut mig, plågat mig och inspirerat mig. Redan på introduktionsdagen i januari tog jag kontakt med Torsten som är ansvarig för kursen "pedagogiskt arbete III". Jag hade, till skillnad mot de flesta andra, redan gjort klart praktikdelen som inledde vårterminen. Jag hade alltså bara uppsatsskrivandet kvar och den kursen började inte förrän i slutet på mars. Men jag är ivrig av mig. Jag bad att få börja i förtid. Jag berättade vad jag ville skriva om och Torsten uttryckte att det var en jättebra idé till uppsats. Jag hade för flera år sedan bestämt mig för att undersöka samverkan mellan skola och hem -vad förvänar sig skola av hem och vice versa. Nu hade en idén slipats till att omfatta samverkan mellan skola och hem vid åtgärdsprogram. Åtgärdsprogram är ett dokument som upprättas i samarbete mellan skola och hem för att ge elever i behov därav särskilt stöd. Hur upplever föräldrar sin möjlighet till inflytande i mötet med skolan? Finns det någon reell möjlighet till inflytande?

I januari fick alla lärarstudenter på examensarbeteskursen, tillsammans med handledare från skolor och andra intressenter delta i en skolforskningsdag där aktuella forskare, både på Högskolan Dalarna och forskare utifrån med uppmärksammade publikationer presenterade sin forskning. Det erbjöds 6 föreläsningar och man kunde gå på tre av dessa. Dessa hölls på Högskolans största föreläsningssalar eftersom antalet studenter och andra deltagare var så många. De flesta som föreläste hade disputerat eller skulle inom den närmaste framtiden göra det. Bl a deltog Gunilla Granath från Göteborg. Jag njöt så otroligt. Det var så intressant och givande.

Inte långt därefter blev jag tilldelad Åsa som handledare. Åsa disputerade 2007 på en avhandling som rönt mycket uppmärksamhet kallad Med facit i hand. Åsa skulle egentligen inte handleda någon student denna termin men ansåg att min idé till uppsats var så intressant att hon tackade ja till att handleda mig. Första gången vi träffades berättade jag om min dröm - att få föreläsa om examensarbetet för studenter och lärare. Dvs att min uppsats skulle bli så pass angelägen för verksamheten att den skulle kunna bidra till en utveckling av skolan. Gissa om jag kände mig rätt så dum när hon berättade att hon inte kände till att det någonsin skett tidigare, jag kanske hade misstagit mig?

Nåväl, terminen har nu snart gått till ända och den har varit så otroligt intensiv att jag inte vet var jag ska börja i beskrivningen av allt jag och familjen har gått igenom. Men å så glada vi har varit genom flytt, nya jobb, nytt dagis och allt annat.... Tack Gud för det!

Under hela uppsatsskrivandet har Åsa gett mig de mest konstruktiva kommentarer du kan tänka dig. Allt har varit mitt i prick och lett processen vidare. Jag har lärt mig så otroligt mycket. Det är bara det att hon inte vid något tillfälle skrivit ett "bra" eller "intressant" i marginalen. Det har bara varit förslag på ändringar. Tills näst sista genomläsningen nu i veckan. Då skrev hon "intressant och välskrivet". Jag blev så lättad och glad... tills jag läste vad hon skrivit om min diskussion. Den blev totalt dissad. Jag hade inte riktigt fattat hela poängen med en diskussion - det hade jag verkligen inte. Hela "knyta ihop påsen - grejen" var helt ute och cyklade. I torsdags lämnade jag in uppsatsen för sista genomläsningen, då drygt 60 sidor långt. Under hela dagen gick jag runt och var så orolig att hon skulle anse att jag misslyckats med diskussionen. Var den t o m så illa att jag inte skulle få "gå upp med" den till ventilering? Sent, sent på torsdag kväll kommer min man hem från arbetet där han sparat Åsas kommentarer på en cd-rom. Det första jag läser är: Nästan klart! Skulle du kunna tänka dig att föreläsa om din uppsats på skolforskningsdagen på Högskolan i september?

Jag dog. Jag grät. Jag skrattade och jag rös.

För det första: hon måste alltså tycka att arbetet är bra.
För det andra: hon kom ihåg vad jag sade och erbjöd mig att föreläsa eftersom hon visste att jag drömt om det i sju år. Vad otroligt gulligt av henne! Hon kunde inte gett mig något finare betyg.
För det tredje: dessutom visade det sig att hon är ansvarig för hela skolforskningsdagen....

Den kvällen somnade jag inte förrän efter två. Jag är löjligt ambitiös. Det är så att vi är alla olika och jag har alltid haft förkärlek för att skriva. Tidigare i veckan sa jag till daniel at jag var så rädd att inte få VG på exjobbet.... På Gymnasiet fick jag 4 på mitt specialarbete och jag är ledsen över det än idag... *knäppt, jag vet*

Nu spelar det nästan ingen roll vad jag får för betyg (bara nästan). Jag nådde min dröm och jag känner en sådan tillfredsställelse över detta att jag flyger på molnen. TACK GUD FÖR DIN OMSORG.

KEEP ON DREAMING. Sju år tog det.

Inget internet

Hej!
Nu har vi flyttat och är klara med den fruktansvärda flyttstädningen. Vi har både spacklat, slipat och målat i gamla lägenheten. Vi trivs så bra i nya huset men det är mycket att göra. Håller som bäst på att välja tapeter till fyra rum, inte helt lätt inte. Nu måste jag racerskriva på exjobbet, fick just reda på att det ska in 12 dagar tidigare än vad jag hade tänkt mig...

Ajjajj.

Vi ses nästa gång jag har turen att hamna framför en dator med fungerande internet! Bilder kommer när jag har fixat kamera!

Kram