Man ska inte jämföra

Att bo i hus har sina sidor, så även att bo i lägenhet. Inget av dessa boenden ägde vi, båda är hyresrätter. Jag åkte bil in till centrum idag för att byta en födelsedagspresent (den allra första - födelsedag 0 (noll) så att säga) och kom under färden på att jag inte en enda sekund saknat Rälta sedan vi flyttat hit. Nu har vi i o f bara bott här i en månad och det var rätt så nyss som det tog fyra dagar att flyttstäda, men ändå. Jag trodde att jag skulle sakna Rälta mkt mer än jag gör.

Huset i Rälta är inget drömhus på något sätt. Det är gammalt, lite slitet och med ett badrum och en källare i desperat behov av renovering. Men det har en fantastisk utsikt. Det ligger inte högt. Det ligger faktiskt precis utmed en väg som jag nyligen lyckades få länstyrelsen att ändra hastighetsbegränsningen på från 90 till 70. Men utsikten från köksfönstret och övervåningen över Rälta Sjöbotten (torrlagd nån gång på 1600-talet eftersom odlingsmark var mer eftertraktat än fiskevatten) är strålande. Jag älskade att titta ut över sjöbotten och se dimman komma vandrande på kvällarna.

Närmaste grannen var hyresvärden. En bonde med traktor (till sonens förtjusning), höns, kossor och 15-16 katter. Övriga grannar bestod i stort sett av sommarstugor. Det är fridfullt. Man kan låta precis så mycket som man vill dygnet runt (med vissa familjära begränsningar så klart), man stör ingen och blir inte störd av någon. Fast, det var en sanning med modifikation eftersom traktorn allt som oftast skulle ut och köra utanför Elias fönster så fort man lagt honom att sova. Bönder är till min förvåning inte bara morgonpigga, de är kvällspigga också. Ibland så sent som 23 körde traktorn omkring och vände hö, skördade säd, plogade snö eller var det nu kunde vara för årstiden. Men i övrigt... mycket fridfullt. Jag behövde inte fundera över frisyr och andra ytliga saker eftersom det ytterst sällan knackade på dörren och gjorde det det var det bonden eller bondens fru och ni vet... bönder har ju sett det mesta.

Huset är oerhört hett på sommaren, solen ligger på från soluppgång till solnedgång. Enda svala rummet är hallen och där kan man ju inte bosätta sig. Om vintern är huset svinkallt. Speciellt i Elias rum där det drar så illa att man känner vinddraget kring fötterna. Det är inte så trevligt. Speciellt inte när vår förträffliga och miljövänliga pelletspanna får för sig att lägga av mitt under snöstormarnas högsäsong.

Det här med trädgård är ett kapitel för sig. Å så härligt med egen täppa. Problemet är att vår täppa var väldigt stor. Så stor att det tar en hiskelig tid att klippa gräsmattan trots att klipparen är av en åkmodell. Gräsmattan var onekligen olovligt gräsligt lång ibland. Men våra hyresvärdar klagade aldrig. De var de bästa hyresvärdar man kan tänka sig. Nu har jag ingen trädgård. Jag har en balkong som är ungefär 1*2 meter. Jag får nästan klasutrofobi när jag tänker på det. Det är något jag tror att jag kommer sakna - möjligheten att springa rakt ut på gräsmattan på morgonen - barfota i morgonrock, eller att bara släppa ut barnen att leka på tomten.

Men vet ni. Här är det alltid varmt. Jag går alltid barfota. Jag har ett badkar. Punkt. Jag skriver det igen. Jag har ett badkar. Det är en så stor förbättring att jag är beredd att sluta klaga över bristen på tomt. Allt är i ett plan. Vi slipper trappan och det riskmoment den innebar (inte bara för sonen, vi har ramlat både Daniel och jag var för sig...). Och hemmet känns så tillgängligt bara för att det är i ett plan. Men köket är så pyttigt. Jag som hade världens största kök i Rälta. Ett riktigt lantkök med vedspis, kökssoffa, stort matbord och hela kittet. Nu är köket så litet att jag hellre äter vid tv:n. Dålig ovana, jag vet. Elias hade inga kompisar i Rälta. Han hade en traktor att titta på och kossor att klappa, men ingen att leka med. Här har Elias en kompis mitt över trapphuset. En vars mamma vill ut och gå med mig varje dag. Gissa motion man kan få här!

Värst vad jag svamlar. Jag tror jag går och knyter mig ett tag medan barnen sussar. Jag är lite trött... Jag får återkomma, om det nu är någon mening med det. Det här inlägget var totalt oplanerat. Det blev bara en massa svammel (för övrigt en taktik jag alltid kör med - ingen plan, bara skriv). G'natt