Engla...

Engla. Och Pernilla. Hur många fler?
Frågetecknen kring lilla Englas försvinnanden har rätats ut på det mest grymma sätt. Lars Lindström skriver i Expressen att det enda positiva är att en massmördare nu satts fast. Tack och lov för det.
Frågorna efter Englas försvinnande var många. Några har fått ett hemskt svar. Men frågorna blir fler och fler. Hur kan man göra så mot ett barn? Hur kan man göra så mot någon? Hur blir man en mördare? Hur ska jag våga släppa ut mitt barn ensamt? Vågar jag nånsin gå hem ensam när det blivit mörkt? Vågar man lita på någon? Kommer jag nånsin känna mig trygg igen?

Viktiga frågor. Människor förmår inte ge något svar. Inte ens vuxna till alla barn som undrar. Vad hände med min kompis? Hur kan det här hända, pappa?

Ondskan finns, den är högst verklig och för alla i Stjärnsund påtaglig. Men vår tillvaro slutar inte med det - ondska. Mitt i all hopplöshet, förvirring, sorg, förtvivlan och fruktan finns det en som kan ge svar. Jesus. Det finns godhet, trygghet, hopp, kärlek och liv. Hos Jesus. Jag önskar och ber av hela mitt hjärta att de som fått grundvalen för sin tillvaro undanryckt för sina fötter ska hitta en ny klippa att stå på. Jag ber att de ska hitta hem i tron på Jesus. För då finns det hopp, då finns det glädje. Då finns vissheten att en dag få träffa Engla igen. För Engla är hos barnavännen, hos Jesus. Han torkar hennes tårar, han helar hennes sår och håller henne hårt i sin famn. Engla har kommit hem, alldeles för tidigt, men hem.