Klockan fram eller bak?

Det var så ljuvligt att gå ut med barnen en stund på eftermiddagen. Solen sken, talgoxarna (vilket namn!!) sjöng sina vårsånger, en humla flög förbi, sonen grävde sand med sin hjullastare och dottern sov så sött i sin vagn. Det är så härligt att slå sig ned i en solig vrå i lä och blunda lite. Känna doften, värmen och höra ljudet av våren. Allra helst ska man slå sig ned mot en faluröd vägg, då doftar det extra gott.

Sommartid och vintertid är för övrigt en bra uppfinning (förutsatt att man fått sova gott natten innan sommartid infaller). När man har ätit middag om kvällen är det fortfarande så ljust att man nästan känner för att gå ut och leka istället för att titta på Bolibompa. Nu brukar jag personligen aldrig känna för att titta på Bolibompa, men någon mycket nära släkt med mig är rätt så inne i den världen. Tröskeln man förr var tvungen att bestiga som om det vore Kilimanjaro för att ta sin kvällspromenad är numera ett riktigt lågvattenmärke. Den finns knappt. Om det nu inte var så att jag har så infernaliskt ont i mina fogar och därmed i min rygg och i nacken och huvudet. Jag har för tillfället förbud mot att gå längre än en kilometer per dag. Det är för övrigt inte mycket.

Apropå sommartid vet ni hur man vet om man ska dra fram eller bak klockan? På sommaren ställer man fram utemöblerna, på hösten ställer man tillbaka dem. Tack lilla mamman för det!

Nä, nu har klockan passerat 22 och jag ska gå till min sköna säng (som förra helgen bytte rum - kontoret bytte plats med vårt sovrum) för att kunna vakna någotsånär utsövd när min son i morgon kommer och hoppar på mig. Morgonstund har guld i mund? Ibland.