tisdag 27 maj 2008

Lika, men ändå...




Visst får man jämföra sina barn ibland? Då menar jag ju inte vem som är snällast, sötast (vilket inte är bara dumt utan också omöjligt), utan mer - när de börjar krypa, gå, få tänder, hur de sover, färg på ögon och hår och andra banala saker. Självklart utan värderingar.

Jag är bara så fascinerad över att mina barn är så olika. Jag har ju bara två (inte så bara egentligen), men de är väldigt lika till utseende och otroligt olika i sätt och i utveckling. Lovisa verkar bli tidigare med det mesta. Brukar flickor vara det, kanske? Eller beror det på att det är andra barnet - vad vet jag? Det är helt oviktigt. Det som är roligt är att det kan vara så olika, främst på det senaste vi upptäckte - tänder.

Elias föddes 12 dagar över tiden.
Lovisa kom 6 dagar före utsatt datum.

Eilas började krypa strax innan han blev 8 månader.
Lovisa började krypa innan hon blev 7 månader.

Elias började inte resa sig mot möbler och annat förrän han nästan var 10 månader.
Lovisa började när hon var 7 månader.

Elias fick sin första tand när han var ett och ett halvt år (!). Och sen kom alla på en gång.
Lovisa fick sin första igår - sju månader.

Frågan om Lovisa får lockigt hår eller inte kvarstår. Frisyren har nämligen ännu inte antagit sådan form att man kan bedöma om det är lockigt eller inte. Men rätt mörkt är det i alla fall. Elias har spikrakt blont hår.


1 kommentar:

Makena sa...

Visst är det fascinerande! Mina barn är också olika både till utveckling och personlighet. Mest slående tycker jag det är med personligheterna faktiskt! Fyra helt olika små personligeter har vi i vår familj. En är tävlingsinriktad och väldigt snabbtänkt. En är en liten funderare, som även har en konstnärlig ådra och klättrar och far överallt. En är en målinriktad vinnare med mkt stark intregitet 8stavning?) Fyran verkar än så länge vara en fridsam förnöjd personligehet. Ska bli så spännande och se vad det blir av de alla när det växer upp! :D (ursäkta uppsatsen ;-))