Jag har varit hemma med mina barn i tre år nu. Jag stortrivs! Jag älskar att vara hemma och ser det som en förmån att kunna vara det (på futtig mammapenning). Jag är helt övertygad om att det är bäst för mina barn att vara hemma med mig.
(Min son är tre år och otroligt social. Framåt, frimodig och trygg. Språket blommar och lekarna utvecklas hela tiden (lite skryt, jag vet, men så är det faktiskt). Jag kunde inte låta bli att fundera på hur min son skulle vara om han gick på dagis. Jag har ju sett en del ifrån den världen när jag har utbildat mig till lärare. Vad skulle han ta efter från kompisar? Skulle han inordna sig i rangordningen och antingen bli herre på täppan eller hackkyckling? Skulle han komma hem med svordomar, dåligt uppträdande och annat elände? Eller skulle han fortsätta att utvecklas positivt? Säkert en kombination...)
Det var en lång parantes. Det jag skulle skriva om var att jag är lite trött nu. Tre år är ganska lång tid. Det är inget jag hymlar med. Ibland behöver man komma ifrån för att få lite perspektiv och för att uppskatta vardagen och ens ljuva skatter. Jag skulle gärna ha en liten pyttesemester från mina barn (läs: tillsammans med min man) om det nu inte var så att jag skulle längta ihjäl mig så att jag inte skulle kunna njuta av det det minsta. Men å andra sidan. Mina barn kanske behöver en semester från mig?
När Elias var ett och ett halvt åkte jag och Daniel på en miniweekend till Visby. Det var väldigt härligt och nyttigt. Elias hade det så otroligt bra hos farmor. Jag längtade, men inte ihjäl mig. Och jag och maken njöt av en romantisk weekend på tu man hand.
Nu är min dotter bara knappt åtta månader så jag får nog vänta ett tag till med semesterplanerna.
Men vet ni. Jag tror jag har det. Jag behöver nog inte alls semester från barnen. Jag behöver semester från vardagen. Daniel ska ha sin första riktiga semester nånsin from den 15 juni. Han har alltid jobbat varenda sommar sedan han var 15 år. Det sär väl självklart att även vi hemmaarbetar behöver semester biland?! Jippie! Jag behöver inte åka ifrån mina barn. Jag behöver bara åka ifrån tvätten och disken ett tag.
Så där ja!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Jag stortrivs som hemmamamma!:D Längtar faktiskt aldrig efter att jobba eller nått sånt. MEN. Just för tillfället skulle det sitta väääldigt fint med några dar med bara maken (och Liva hon är bara go och stör inte alls). Jag (vi) behöver komma bort. Har varit en otroligt jobbig vinter/vår med sjukdomar som avlöst varandra och trötthet så man går på knäna...Får se om vi kan få till det på någe vis. Han ska troligen vara ledig 5 dar i sträck i början av Juni...kanske, kanske *hoppas*
Nä, vem längtar efter jobb? Men lön vore trevligt :D
Vad jag har förstått är man konstig om man "bara går hemma" och inte längtar ut i arbetslivet...men det där med lön håller jag med om. Den biten fixar sig faktiskt för min del till hösten. Jag ska nämligen bli dagmamma då! :D Och det verkar som om maken ev har en liten tripp till Norge på G! *hoppas ännu mer* :)För jag erkänner villigt, Jag behöver inte bara semester från disk och tvätt och städ, utan från de tre stora barnen (så goa dom är)ett slag också faktiskt.
Skicka en kommentar