Signade juletid!

Ida, Samuel, Farfar Sven och Elsa, Simon

Dan före dopparedan

Farmors matsalsmöbel

Farmors koffert

Liten prinsessa

Maken ska fota så man får vänta på maten...

Nötstek i lergyta med ratatouille, potatiskgratäng och sås.

Det var vår julmat.

Efter krubbgudstjänsten i Kristine kyrka blev det julklappsutdelning.

Ännu fler McQueenbilar

På juldagen kom mormor och morfar.

Lovisa från en hund som skäller och hoppar!

Hej då mormor och morfar!! Tack för allt!

Trumset till Eli. Ja, vi bor i lägenhet.

McQueenbana till Eli.

Julklappar och god mat i mängder hos farmor.

Lovisa i fina kläder från moster på sin nya lila bil.

Morbror och moster på besök.

Här sjunger vi Lips! Jag vann :-)

Jana och Febe!

Harry!

Rakel med döttrar!

Far och son

Trött och nöjd

Here you go sis, pics!

Bloggaren i egen hög person

"Snart är det jul, Elias!"

"Men inte idag..."

Här är vi i vår uppfostran.

Tips på hur man får barn att sluta lipa mottages tacksamt.

Lovisa utnyttjar sin kreativitet

och uppfinner ett nytt användningsområde för vår nyckellåda.

Lusselelle....

Vår stjärngosse!

Dagis-lucia

Liten lucia i pappas famn

Huvudbonader är roligt.

Här ett par pyamasbyxor.

Pappas påhitt!

Pepparkaksbak!

Börja längst ned och scrolla upp!

Pappa på promenad med bäbis

Musikaliska övningar

Som luften ur en ballong

Mina barn - glada men sjuka

Idag har jag skrivit tentamen i stilistik. Tentan tog 6 timmar. Jag hann inte ens gå på toaletten. Än mindre läsa igenom de 12 sidor jag hann skriva på datorn. Ska bli spännande att se vad det blev för betyg. Anyhow. Total urladdning.

Jag efterfrågar batteriladdare för föräldrar med småbarn.

I morgon börjar nästa kurs. Den här gången specialpedagogik om funktionshinder på heltid. just nu förstår jag inte hur jag ska orka. Men det är roligt. Det är intressant. Det är fantastiskt att märka att man har några få hjärnceller kvar. Men märk väl - de är färre och långsammare. Jag är avundsjuk på er karlar som slipper dessa hormonchocker och hjärcellsförluster. Till och med Krister Renard håller med mig om att man nog blir lite långsammare i skallen om man väntar och föder barn och inte samtidigt gymnastiserar de grå. Det är det jag håller på med nu.

Jag är bara så otroligt otränad.

Hälsan tiger still. Jag är frisk. Ganska. Har luftrörskatarr och begynnande bihåleinflammation, men betecknar mig inte som sjuk. Jag står på benen. Maken är förkyld. Lovisa är så sjuk att man får ont i hjärtat av att titta på henne. Hennes ögoninflammation gör att hon ser ännu sjukare ut. Elias som precis återhämtat sig efter förkylning, förkylningsastma, maginfluensa, förkylning och öroninflammation (dock blev han aldrig av med hostan och snoret) har idag feber. Igen. Så i morgon blir det till att ringa vårdcentralen. Jag tror inte att man ska vara sjuk i fyra veckor, sedan återhämta sig lite för att sedan få feber igen.

JAG ÄR SÅ TRÖTT PÅ SJUKDOM!!!

Men jag är i alla fall tacksam över att tentan är över och därmed tentaplugget för den här gången. Nu dröjer det åtminstone en vecka innan nästa prestation ska bedömas. Hoppas att vi hunnit bli friska tills dess.

Jag är varm förespråkare av barnaskaffande. Men som min mamma skulle ha sagt "det sa prästen ingenting om den där gången". Vad menar jag? Jo, jag hade faktiskt inte ens min vildaste fantasi (och den är vild, jag försäkrar) kunnat föreställa sig hur det kan bli när alla i familjen blir sjuka samtidigt, eller i omgångar, och all sömn raderas totalt. Tur att barnen blir större. Immunförsvaret blir starkare. Kanske kan man få sova om några år.

Bästa vardagsmotionen

DAAAAAANS