Han tog upp tre punkter som är väl tänkvärda. Den första handlade om kvinnan som livgivare och då inte bara att det är vi som bär och föder fram liv utan att vi har en förmåga att sätta en stämning - en atmosfär - i ett hem. Hur är det man brukar säga: "att en man kan köpa ett hus men det krävs en kvinna för att göra ett hem"? Nå så starkt vill jag inte generalisera. Men nog tror jag att det ligger en stor portion sanning i att jag har stor, om inte störst, inverkan på hemmets atmosfär, som då alltså blir beroende av vad jag har för attityd. Är jag en sur grinig argbigga som bara klagar och har noll tålamod med man och barn så lägger det sordin på hela familjen. Är jag den älskvärda, oändligt tålmodiga och givmilda och milda mamman (*harkel* jag har en lååång bit kvar) så blir situationen en helt annan. Min lärdom av det blir att min dåliga attityd inte får smitta av sig på min familj, men att min goda gärna får det. Alltså behöver jag byta ut min dåliga (ofta själviska och frustrerade) attityd mot något annat. Inte lätt, men heller inte alltför svårt.
Nummer två i punktväg handlade om att inte jämföra. Utläggningar av slaget: "Älskling, kolla på grannen Karlsson. Han är så duktig på att laga staket och måla väggar. Du kanske borde umgås med honom. Han kan nog lära dig en del." eller för all del: "Oh, älskling, min väninna berättade om sin fantastiska make som ger henne rosor varje dag och massage på axlarna och middagar var och varannan minut bla bla, Kan inte du vara lite mer sån?" borde uteslutas helt om man vill ha en lycklig man och ett lyckligt äktenskap. Mannen är så medveten om sina tillkortakommanden ändå så kvinnan behöver inte peka ut dem, spika upp dem i på ett neonrosa plakat eller skriva det på hans panna. Istället bör vi uppmuntra det som faktiskt är bra. Poängtera hans styrkor, hans framgångar och hans förtjänster. Det skapar en miljö av självtillit, självförtroende och därmed modet att förbättra andra svaga sidor.
Missförstå mig inte. Jag tycker inte att det är något fel i att ta upp problem eller konflikter eller annat som är ett gnissel i relationen. Men det finns några bra principer då:
1. Har jag kollat mig i spegeln? Eller sitter det en fin liten (eller för all del: stor) bjälke där och skymmer utsikten så jag bara ser den lilla stickan i makens ögonvrå?
2. Orden "aldrig" och "alltid" är bannlysta.
3. Istället för att använda meningar som börjar med: "Du är så..." eller "Att du alltid ska..." bör man vända på det och berätta att det är så jag uppfattar situationen - underförstått: jag kan ha fel, hur tänker du? Då är meningar av slaget "Jag känner att..." eller "Jag uppfattar det du säger som att..."
4. Inse att jag inte kan ändra på någon annan. Han kan bara ändra på sig själv - och det med Guds hjälp.
5. Om maken aldrig kommer att ändra på sig måste jag ju älska honom ändå och då måste jag ändra på mig själv. Hmmm.
6. Det är inte fel att både före och efter ett sådant samtal bekräfta sin kärlek konkret och omistligt.
Oj, det finns så mycket mer... Enhet före sanning och annat nyttigt. Men nu skulle jag ju inte ta upp mina knep till att lösa konflikter utan Jockes predikan. Och punkt nummer tre var:
Att alltid sätta maken först.
Före barnen.
Före hemmet.
Före allt annat som är intressant eller ointressant och som vill stjäla tid och uppmärksamhet och kraft.
Vem mår inte bra av att vara viktigast för någon? Det gör vi alla!
De allra flesta skilsmässor inträffar när barnen har vuxit upp och flygit ut ur boet. Då inser nämligen makarna att de inte hade något gemensamt förutom barnen.
Barnen är fantastiska men bara till låns.
Men maken vill jag ju dela livet med. Inför pastorn blev vi ett den dagen vi gifte oss med. Vi kommer leva tillsammans tills vi dör. Därför måste jag ju vårda min relation till den jag älskar så innerligt. Vårt äktenskap ska stå starkt även när vi är gamla och grå.
Jahapp, det var det det. Som sagt tog jag inte upp allt fantastiskt bra han sade om mannens roll, det får min man nämligen fundera på själv ;-)
Vad tycker du då? Håller du med eller sitter du där tvärilsk med högröda kinder? Berätta varför!
Kramar
1 kommentar:
Den predikan har min make hört och återgett till mig. Så jag kände igen alltsammans :)
Tycker det är superbra! Speciellt det där med att kvinnans attityd/sinnestämning avgör hemmts atmosfär. Luften går ur alla när jag inte är på topp. Lite jobbigt när man är sjuk och trött...att allt ska hänga på en själv. Men det är ju så det är. Har också haft STORA problem med mitt humör. Fått jobba mkt och jobbar än. Har kommit en bra bit påväg, men inte ända fram...Kram!
Skicka en kommentar