Hur kommer det sig att man blir så fantastiskt glad när ens avkomma lyder? Det är något speciellt med lydnad. Sonen blir glad och jag blir glad. Lydnad leder alltså till glädje. Inte initialt (kan ju så klart innebära vissa vokala utgjutelser), men efteråt känns det så gott i hjärtat. Jag bad sonen plocka upp sitt lego från golvet innan jag satte på Mcqueen som han bad om. -Näe! Var svaret jag fick, men medan jag ammade lillasyster uppstod diverse ljud från sonens rum som indikerade på att legot i alla fall förflyttades. Jag gick så småningom dit och till min glädje (och fövåning ska erkännas) hade sonen plockat upp varenda liten legobit. Det var en väldigt lycklig känsla som uppstod i moderns maggrop. Han lydde!
Tilläggas bör att även om jag så klart bett honom att plocka undan tidigare har han aldirg fått uppmaningen att göra det så här på egen hand. Men han gjorde det! 1 gång av 1. Etthundra procent. Wow.
Sedan blir jag ju så lycklig över ordning i vårt hem. Och alla som känner mig sade:
tisdag 5 februari 2008
lördag 2 februari 2008
brandbil
En liten bild ifrån köket i Rälta när Elias lekte brandsoldat.
Han och Lovisa åkte brandbil.
All you need is love
Jag var inne i vårt sovrum med Lovisa när jag hörde hur Elias för sig själv frenetiskt hoppade jämfota ute i vardagsrummet. Precis utanför sovrumsdörren står den stor spegel och det är tydligen mycket roligt att spegla sig när man är 2,5 år. Jag tänkte (så svensk jag är) genast på våra stackars grannar under betonggolvet (tanterna under golvet som Elias säger) och tänkte just hojta ett bestämt: Sluta hoppa, när jag hörde att han sjöng. Och som han sjöng. - Jag älskar moooor. Och faaar älskar jag också. Älskar. Moooor och faaaar. Jag hejdade mig och lyssnade istället till min son. Och njöt. Spontan kärlek framför en spegel i vardagsrummet.
fredag 1 februari 2008
Presentbestyr
Vad köper man till en pappa (barnens morfar) som har precis allting och dessutom köper allt han själv önskar sig (inklusive en massa gamla leksaker på Tradera)?
Böcker? Pappan racerläser. Man kan inte köpa nån bok som kräver noggrann läsning, det blir för trist. Han kan man bara köpa en viss typ av böcker till, gärna deckare. Nu är det bara det att han redan har läst alla deckare som finns eftersom han är stammis på bibblan i Filipstad.
Långkalsonger? Det har pappan redan fått av mamman i julklapp. Årets långkalsonger. Så det blir det inte.
En pryl? Glöm det, de har fullt av prylar och när det blir för många ger de till erikshjälpen.
Slips? Alldeles för tråkigt.
Tidigare har pappan fått fortsättningen på Anne på Grönkulla (vhs), en väderstation, böcker, cd-skivor och nu kommer jag inte ihåg mer. Det är bara det att pappan själv köper alla filmer och skivor han vill ha på nätet. Han har stenkoll. Väderstationen använde radiovågor för att fungera och det var icke hälsosamt, böcker har vi redan behandlat..... Vad ska faderskapet få? Man vill faktiskt gärna ge något. Min pappa är världens generösaste och jag vill gärna ge något för att fira min lilla pappa. Men det innebär ju att man skulle ha ett iq som jag tyvärr inte kan stoltsera med, inte nu och inte ens när jag inte ammar.
Är det någon som har ett underfundigt tips på en present? Lämna en kommentar. Vi träffas redan i morgon (lördag) så ni får skynda på!
Och pappa! Nåde dig om du läser kommentarerna innan i morgon! Nyfiken är du, men nu får du lov att hålla dig!
Vi får väl återkomma med vad det blev inom den närmaste framtiden.
Böcker? Pappan racerläser. Man kan inte köpa nån bok som kräver noggrann läsning, det blir för trist. Han kan man bara köpa en viss typ av böcker till, gärna deckare. Nu är det bara det att han redan har läst alla deckare som finns eftersom han är stammis på bibblan i Filipstad.
Långkalsonger? Det har pappan redan fått av mamman i julklapp. Årets långkalsonger. Så det blir det inte.
En pryl? Glöm det, de har fullt av prylar och när det blir för många ger de till erikshjälpen.
Slips? Alldeles för tråkigt.
Tidigare har pappan fått fortsättningen på Anne på Grönkulla (vhs), en väderstation, böcker, cd-skivor och nu kommer jag inte ihåg mer. Det är bara det att pappan själv köper alla filmer och skivor han vill ha på nätet. Han har stenkoll. Väderstationen använde radiovågor för att fungera och det var icke hälsosamt, böcker har vi redan behandlat..... Vad ska faderskapet få? Man vill faktiskt gärna ge något. Min pappa är världens generösaste och jag vill gärna ge något för att fira min lilla pappa. Men det innebär ju att man skulle ha ett iq som jag tyvärr inte kan stoltsera med, inte nu och inte ens när jag inte ammar.
Är det någon som har ett underfundigt tips på en present? Lämna en kommentar. Vi träffas redan i morgon (lördag) så ni får skynda på!
Och pappa! Nåde dig om du läser kommentarerna innan i morgon! Nyfiken är du, men nu får du lov att hålla dig!
Vi får väl återkomma med vad det blev inom den närmaste framtiden.
igår
... sa min man: jag tycker att du är så mycket gladare nu än när vi bodde i Rälta. Och det har han ju faktiskt rätt i. Det har jag inte tänkt på, men det är jag. Vad roligt! Då blev jag ännu gladare.
torsdag 31 januari 2008
Man ska inte jämföra
Att bo i hus har sina sidor, så även att bo i lägenhet. Inget av dessa boenden ägde vi, båda är hyresrätter. Jag åkte bil in till centrum idag för att byta en födelsedagspresent (den allra första - födelsedag 0 (noll) så att säga) och kom under färden på att jag inte en enda sekund saknat Rälta sedan vi flyttat hit. Nu har vi i o f bara bott här i en månad och det var rätt så nyss som det tog fyra dagar att flyttstäda, men ändå. Jag trodde att jag skulle sakna Rälta mkt mer än jag gör.
Huset i Rälta är inget drömhus på något sätt. Det är gammalt, lite slitet och med ett badrum och en källare i desperat behov av renovering. Men det har en fantastisk utsikt. Det ligger inte högt. Det ligger faktiskt precis utmed en väg som jag nyligen lyckades få länstyrelsen att ändra hastighetsbegränsningen på från 90 till 70. Men utsikten från köksfönstret och övervåningen över Rälta Sjöbotten (torrlagd nån gång på 1600-talet eftersom odlingsmark var mer eftertraktat än fiskevatten) är strålande. Jag älskade att titta ut över sjöbotten och se dimman komma vandrande på kvällarna.
Närmaste grannen var hyresvärden. En bonde med traktor (till sonens förtjusning), höns, kossor och 15-16 katter. Övriga grannar bestod i stort sett av sommarstugor. Det är fridfullt. Man kan låta precis så mycket som man vill dygnet runt (med vissa familjära begränsningar så klart), man stör ingen och blir inte störd av någon. Fast, det var en sanning med modifikation eftersom traktorn allt som oftast skulle ut och köra utanför Elias fönster så fort man lagt honom att sova. Bönder är till min förvåning inte bara morgonpigga, de är kvällspigga också. Ibland så sent som 23 körde traktorn omkring och vände hö, skördade säd, plogade snö eller var det nu kunde vara för årstiden. Men i övrigt... mycket fridfullt. Jag behövde inte fundera över frisyr och andra ytliga saker eftersom det ytterst sällan knackade på dörren och gjorde det det var det bonden eller bondens fru och ni vet... bönder har ju sett det mesta.
Huset är oerhört hett på sommaren, solen ligger på från soluppgång till solnedgång. Enda svala rummet är hallen och där kan man ju inte bosätta sig. Om vintern är huset svinkallt. Speciellt i Elias rum där det drar så illa att man känner vinddraget kring fötterna. Det är inte så trevligt. Speciellt inte när vår förträffliga och miljövänliga pelletspanna får för sig att lägga av mitt under snöstormarnas högsäsong.
Det här med trädgård är ett kapitel för sig. Å så härligt med egen täppa. Problemet är att vår täppa var väldigt stor. Så stor att det tar en hiskelig tid att klippa gräsmattan trots att klipparen är av en åkmodell. Gräsmattan var onekligen olovligt gräsligt lång ibland. Men våra hyresvärdar klagade aldrig. De var de bästa hyresvärdar man kan tänka sig. Nu har jag ingen trädgård. Jag har en balkong som är ungefär 1*2 meter. Jag får nästan klasutrofobi när jag tänker på det. Det är något jag tror att jag kommer sakna - möjligheten att springa rakt ut på gräsmattan på morgonen - barfota i morgonrock, eller att bara släppa ut barnen att leka på tomten.
Men vet ni. Här är det alltid varmt. Jag går alltid barfota. Jag har ett badkar. Punkt. Jag skriver det igen. Jag har ett badkar. Det är en så stor förbättring att jag är beredd att sluta klaga över bristen på tomt. Allt är i ett plan. Vi slipper trappan och det riskmoment den innebar (inte bara för sonen, vi har ramlat både Daniel och jag var för sig...). Och hemmet känns så tillgängligt bara för att det är i ett plan. Men köket är så pyttigt. Jag som hade världens största kök i Rälta. Ett riktigt lantkök med vedspis, kökssoffa, stort matbord och hela kittet. Nu är köket så litet att jag hellre äter vid tv:n. Dålig ovana, jag vet. Elias hade inga kompisar i Rälta. Han hade en traktor att titta på och kossor att klappa, men ingen att leka med. Här har Elias en kompis mitt över trapphuset. En vars mamma vill ut och gå med mig varje dag. Gissa motion man kan få här!
Värst vad jag svamlar. Jag tror jag går och knyter mig ett tag medan barnen sussar. Jag är lite trött... Jag får återkomma, om det nu är någon mening med det. Det här inlägget var totalt oplanerat. Det blev bara en massa svammel (för övrigt en taktik jag alltid kör med - ingen plan, bara skriv). G'natt
Huset i Rälta är inget drömhus på något sätt. Det är gammalt, lite slitet och med ett badrum och en källare i desperat behov av renovering. Men det har en fantastisk utsikt. Det ligger inte högt. Det ligger faktiskt precis utmed en väg som jag nyligen lyckades få länstyrelsen att ändra hastighetsbegränsningen på från 90 till 70. Men utsikten från köksfönstret och övervåningen över Rälta Sjöbotten (torrlagd nån gång på 1600-talet eftersom odlingsmark var mer eftertraktat än fiskevatten) är strålande. Jag älskade att titta ut över sjöbotten och se dimman komma vandrande på kvällarna.
Närmaste grannen var hyresvärden. En bonde med traktor (till sonens förtjusning), höns, kossor och 15-16 katter. Övriga grannar bestod i stort sett av sommarstugor. Det är fridfullt. Man kan låta precis så mycket som man vill dygnet runt (med vissa familjära begränsningar så klart), man stör ingen och blir inte störd av någon. Fast, det var en sanning med modifikation eftersom traktorn allt som oftast skulle ut och köra utanför Elias fönster så fort man lagt honom att sova. Bönder är till min förvåning inte bara morgonpigga, de är kvällspigga också. Ibland så sent som 23 körde traktorn omkring och vände hö, skördade säd, plogade snö eller var det nu kunde vara för årstiden. Men i övrigt... mycket fridfullt. Jag behövde inte fundera över frisyr och andra ytliga saker eftersom det ytterst sällan knackade på dörren och gjorde det det var det bonden eller bondens fru och ni vet... bönder har ju sett det mesta.
Huset är oerhört hett på sommaren, solen ligger på från soluppgång till solnedgång. Enda svala rummet är hallen och där kan man ju inte bosätta sig. Om vintern är huset svinkallt. Speciellt i Elias rum där det drar så illa att man känner vinddraget kring fötterna. Det är inte så trevligt. Speciellt inte när vår förträffliga och miljövänliga pelletspanna får för sig att lägga av mitt under snöstormarnas högsäsong.
Det här med trädgård är ett kapitel för sig. Å så härligt med egen täppa. Problemet är att vår täppa var väldigt stor. Så stor att det tar en hiskelig tid att klippa gräsmattan trots att klipparen är av en åkmodell. Gräsmattan var onekligen olovligt gräsligt lång ibland. Men våra hyresvärdar klagade aldrig. De var de bästa hyresvärdar man kan tänka sig. Nu har jag ingen trädgård. Jag har en balkong som är ungefär 1*2 meter. Jag får nästan klasutrofobi när jag tänker på det. Det är något jag tror att jag kommer sakna - möjligheten att springa rakt ut på gräsmattan på morgonen - barfota i morgonrock, eller att bara släppa ut barnen att leka på tomten.
Men vet ni. Här är det alltid varmt. Jag går alltid barfota. Jag har ett badkar. Punkt. Jag skriver det igen. Jag har ett badkar. Det är en så stor förbättring att jag är beredd att sluta klaga över bristen på tomt. Allt är i ett plan. Vi slipper trappan och det riskmoment den innebar (inte bara för sonen, vi har ramlat både Daniel och jag var för sig...). Och hemmet känns så tillgängligt bara för att det är i ett plan. Men köket är så pyttigt. Jag som hade världens största kök i Rälta. Ett riktigt lantkök med vedspis, kökssoffa, stort matbord och hela kittet. Nu är köket så litet att jag hellre äter vid tv:n. Dålig ovana, jag vet. Elias hade inga kompisar i Rälta. Han hade en traktor att titta på och kossor att klappa, men ingen att leka med. Här har Elias en kompis mitt över trapphuset. En vars mamma vill ut och gå med mig varje dag. Gissa motion man kan få här!
Värst vad jag svamlar. Jag tror jag går och knyter mig ett tag medan barnen sussar. Jag är lite trött... Jag får återkomma, om det nu är någon mening med det. Det här inlägget var totalt oplanerat. Det blev bara en massa svammel (för övrigt en taktik jag alltid kör med - ingen plan, bara skriv). G'natt
onsdag 30 januari 2008
Nallen vill inte sova
Sedan vi flyttade till storstan har en del förändrats i vardagslivet. En sådan sak är sonens sömn. Vi har varit väldigt bortskämda med en son som somnar själv och sover hela natten. Så har det varit sedan han var knappa året. Hans rutiner är välling och saga, borsta tänder, gå på toa, byta blöja och sedan i säng för "Gudsomhaver". Det har gått friktionsfritt (för det mesta). Nu har en nyordning inträtt. Detta i samband med att även det berömda treårstrotset anlänt till hemmets i övrigt lugna vrå. Nu vill sonen inte sova. Han uppvisar en otrolig uppfinningsrikedom för att sinka det sista "godnattet" och för att slippa somna. Först ska man be "Gudsomhaver", sedan säger sonen "Be!", vilket betyder att man ska be lite fritt, tacka för dagen, be för natten och mormor och morfar mm mm. Sedan brukar modern eller fadern helt sonika säga "God natt" och sedan lämna rummet. Nu vill sonen att man ska sjunga. "Vem har tänt", ber han om varje kväll. Det är Carolas "Himlen i min famn". Sonen har sedan han var mkt liten trott att det är mor som sjunger den på skivan (till moderns förtjusning). Därefter ska det berättas saga, göras välling, bytas blöja och bedjas en bön igen. Om man nu inte genomskådar sonens förtjusande gulliga röst redan innan han börjar dra hela registret.
Igår lade han sin lilla Nalle brevid sig på kudden och började ett samtal med densamma:
- Ligger du bra där, Nallen?
- Vill du sova Nallen?
- Nej, svarar Nallen (med en mycket ljusare röst).
- Vill du ha välling, Nallen? (med sin vanliga röst).
- Ja. Jag är hungring, svarar Nallen (med Nallerösten).
- Ska du sova nudå, Nallen, (frågar Elias med sin vanliga röst).
- Jag vill gå ner från sängen och vara hos mor, svarar Nallen (med Nallerösten).
- Mor, säger Elias med sin vanliga röst och tittar på mig.
- Nallen vill inte sova, han vill ligga i din säng och gosa med dig. Jag vill också följa med.
Nu fick inte Nallen det. Och till slut sov både Nalle och Eliasi sin säng med Mcqueen-lampan på och dörren på glänt. Och föralldel, när den i övrigt rätt så påfrestande trotsperioden tar sig sådana här uttryck så kan man ju inte klaga. Han är om inte annat rätt smart och fantasifull, lillkillen.
Igår lade han sin lilla Nalle brevid sig på kudden och började ett samtal med densamma:
- Ligger du bra där, Nallen?
- Vill du sova Nallen?
- Nej, svarar Nallen (med en mycket ljusare röst).
- Vill du ha välling, Nallen? (med sin vanliga röst).
- Ja. Jag är hungring, svarar Nallen (med Nallerösten).
- Ska du sova nudå, Nallen, (frågar Elias med sin vanliga röst).
- Jag vill gå ner från sängen och vara hos mor, svarar Nallen (med Nallerösten).
- Mor, säger Elias med sin vanliga röst och tittar på mig.
- Nallen vill inte sova, han vill ligga i din säng och gosa med dig. Jag vill också följa med.
Nu fick inte Nallen det. Och till slut sov både Nalle och Eliasi sin säng med Mcqueen-lampan på och dörren på glänt. Och föralldel, när den i övrigt rätt så påfrestande trotsperioden tar sig sådana här uttryck så kan man ju inte klaga. Han är om inte annat rätt smart och fantasifull, lillkillen.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
