Det var bara andetag efter att sömnen tackat för sig. Hörseln ansträngde sig att höra oljudet som jagat drömmarna ur medvetandet. Tystanden var högljudd. Hon sträckte på sig och efter morgontofflorna. Morgonkalla golv som möter sovvarma fötter gav rysningar i vildlockarna. Hon kände sig alltid ett kilo yngre, snyggare, sundare och lättare på morgonen. Gryningen är årets bästa tid.

Stilfigurer:
metafor: "andetag" en sorts liknelse
personifiering: "hörseln ansträngde sig" samt "oljudet som jagat" något abstrakt som får levande karaktär
antites: "Tystnaden var högljudd", ""morgonkalla och sovvarma" motsatser
zeugma: "sträckte på sig och efter morgontofflorna" avsaknad av verb (oftast) eftersom samma verb användes i satsen innan. En slags sammandragning.
nybildning av ord: "morgonkalla", "sovvarma", "vildlockarna"

Jaha, det är sånt jag har pysslat med i tio veckor och skrivit en mastodonttentamen om. Det är kul, men knivigt.