Logg

Igår var första dagen på min nya kurs- "specialpedagogik - att möta barn med funktionsnedsättning".

Tyvärr hade jag inte haft möjlighet att läsa in texterna innan, men det gjorde inte så mycket. Idag handlade föreläsningen om utvecklingsstörning - definition, svårigheter och möjligheter. Vi fick också se på en film. Den berörde mig djupt. I slutet av filmen fick man se en kille - ungefär i tidiga tonåren - som med en kaninkostym stod på en scen och sjöng med en otrolig inlevelse och glädje. Bakom honom på scenen var det fullt av hans särskolekamrater. De skrattade och jublade, dansade, diggade och klappade i händerna. Jag kunde inte låta bli att dra på munnen. Det var dessutom högst omdevetet. Men när jag märkte att jag satt där och log och kände både sympati, avund för deras naturliga glädje och ett slags rörelse såg jag mig snabbt omkring. Inte en en enda av de säkert 40 personerna som satt i rummet log. Jag blev alldeles kall inombords. Varför log de inte? Någon satt kyligt betraktande med armarna i kors och bara... tittade. Hur kan man låta bli att le? Jaja, jag vet inte. De kanske hade PMS allihop, i synnerhet killarna.

Under diskussionerna efteråt framkom många erfarenheter och synpunkter av stort intresse. Vi talade mycket om olikheterna mellan kommunerna vad gäller stöd i skolan. Det är skrämmande. Mycket. Är det en likvärdig skola? I Älvdalen har en chef bestämt att alla assistenter ska bytas ut mot lärarutbildade pedagogiska assistenter. Det är ju otroligt! Vad häftigt! Vanligtvis är assistenterna till barnen i behov av särskilt stöd de som är sämst utbildade. Många gånger verkar det som om rektor helst ser en stor stark karl som orkar hålla i den utåtagerande ungen hellre än en pedagogisk assistent med specialpedagogisk kompetens. Skrämmande.

Jag fick också en annan skrämmande insikt som jag måste vara ärlig och dela med mig av. Att jag tycker att det är lite läskigt med de här barnen. De är inte läskiga. Men jag är lite rädd för mötet med dem eftersom jag inte vet vad som ska hända, hur de ska reagera eller om de ska förstå mig. Kommer de känna att jag respekterar och tycker om dem? Kommer de känna sig kränkta eller dyl för att jag är så klumpig eller ovan? Därför är den här kursen så fantastisk. Kursuppgifterna är att man ska genomföra tre möten. Möten med ett autistiskt barn, ett med utvecklingsstörning och ett med svårigheter i läs- och skrivinlärning eller matematik. Självklart behöver man lsäa på, förbereda sig och sätta sig in i personens funktionsnedsättning och även intressen. Kanhända att det inte ens går att prata utan att det blir kommunikation genom bilder. Jag ser uppriktigt fram emot det. Jag hoppas att jag ska få lära mig mycket.

Så då har jag loggat. Det är också en kursuppgift.