103

Det här är tydligen mitt 103:e blogginlägg. Då vet ni.

Jag ville bara omtala att det idag är mycket bättre. Kanske inte med hälsan, men med modet. (Ska till doktorn med Lovis kl 15, Elias fick ingen tid idag.) Modet är viktigast. Vi som spenderade mycket tid i Uppsala på 90-talet vet att pastor Ulf så gott som varje söndag frågade "Är ni vid gott mod?". Jag var tonåring och tyckte mest att det var ett evigt tjatande. Nu är jag mor i yngre medelåldern och fattar poängen. Det är så dags nu.

Andra återkommande inslag var "Av hela mitt hjärta" och "Tack, tack Jesus". Vet inte om det berodde på dålig fantasi, osäkerhet hos lovsångsledaren eller att det verkligen var just de sångerna som skulle sjungas söndag efter söndag. Osäkerheten - vet man att pastorn gillat sångvalet en söndag finns ju chansen att han ska gilla det nästa - förutsatt att man tar samma. Vid den här tiden predikades lovsångarnas tjänst som "att förbereda folket för predikan" snarare än något som i sig självt var oerhört viktigt - att komma inför tronen och stanna där - inte hasta vidare till nästa moment - oftast pålysningar, offer och predikan. Så är det inte nu. Åtminstone uppfattar jag det inte så. Lovsången, tillbedjan, har breddats, fördjupats och utvecklats. Sist jag var i Uppsala rann tårarna nedför mina kinder under lovsången. Kanske inte bara för att lovsången var så underbar - det var rätt underbart att prisa Gud ensam, utan pockande barn och framförallt underbart att prisa Gud med så många andra. Himmelskt.

I övrigt (1) kan jag berätta att tentamen bestod av tre texter som skulle analyseras: en ledare från Svenska Brukshundsklubben, Bushs tal efter den 11 september samt ett avsnitt ur Horatius Ars Poetica, det sistnämnda på Hexameter. Det ni.

I övrigt (2) har jag idag lyckats städa mitt kök. Jag ser återigen vårt häftiga golv - det svart- och vitrutiga som lyckas få mig på gott humör så gott som dagligen. Innan doldes det effektivt av kvarglömda avkrypta sockor, grytlock, matrester, leksaksborrmaskiner, plastburkar, hushållspapper och annat möjligt och omöjligt som inte upphör att förvåna en vid städning. Var kommer allt ifrån?

Jag anser att städning är det tacksammaste och otacksammaste man kan ägna sig åt. Tacksamt för att det blir så fint - man blir lycklig i hjärteroten och njuter över renligheten. Jag blir för övrigt lycklig bara för att jag har presterat ett städat rum. Det är en bedrift. Otacksamt för att det aldrig varar mer än högst en timme. Det är hårt för en sådan slarvig människa som jag. Frågan "Tar det här aldrig slut?" återkommer med allt tätare intervall. Jag inser självklart att det inte kommer ta slut. Men stökintensiviteten kanske sjunker något i takt med att barnen växer upp (och jag med). Man kan ju alltid hoppas. Man ska ju alltid hoppas. Man lever på hoppet. Tro, hopp och kärlek. Eviga företeelser.

med hopp om en ljusare framtid!

Idag kommer jag njuta av den här dagen!!!

Frida

Som luften ur en ballong

Mina barn - glada men sjuka

Idag har jag skrivit tentamen i stilistik. Tentan tog 6 timmar. Jag hann inte ens gå på toaletten. Än mindre läsa igenom de 12 sidor jag hann skriva på datorn. Ska bli spännande att se vad det blev för betyg. Anyhow. Total urladdning.

Jag efterfrågar batteriladdare för föräldrar med småbarn.

I morgon börjar nästa kurs. Den här gången specialpedagogik om funktionshinder på heltid. just nu förstår jag inte hur jag ska orka. Men det är roligt. Det är intressant. Det är fantastiskt att märka att man har några få hjärnceller kvar. Men märk väl - de är färre och långsammare. Jag är avundsjuk på er karlar som slipper dessa hormonchocker och hjärcellsförluster. Till och med Krister Renard håller med mig om att man nog blir lite långsammare i skallen om man väntar och föder barn och inte samtidigt gymnastiserar de grå. Det är det jag håller på med nu.

Jag är bara så otroligt otränad.

Hälsan tiger still. Jag är frisk. Ganska. Har luftrörskatarr och begynnande bihåleinflammation, men betecknar mig inte som sjuk. Jag står på benen. Maken är förkyld. Lovisa är så sjuk att man får ont i hjärtat av att titta på henne. Hennes ögoninflammation gör att hon ser ännu sjukare ut. Elias som precis återhämtat sig efter förkylning, förkylningsastma, maginfluensa, förkylning och öroninflammation (dock blev han aldrig av med hostan och snoret) har idag feber. Igen. Så i morgon blir det till att ringa vårdcentralen. Jag tror inte att man ska vara sjuk i fyra veckor, sedan återhämta sig lite för att sedan få feber igen.

JAG ÄR SÅ TRÖTT PÅ SJUKDOM!!!

Men jag är i alla fall tacksam över att tentan är över och därmed tentaplugget för den här gången. Nu dröjer det åtminstone en vecka innan nästa prestation ska bedömas. Hoppas att vi hunnit bli friska tills dess.

Jag är varm förespråkare av barnaskaffande. Men som min mamma skulle ha sagt "det sa prästen ingenting om den där gången". Vad menar jag? Jo, jag hade faktiskt inte ens min vildaste fantasi (och den är vild, jag försäkrar) kunnat föreställa sig hur det kan bli när alla i familjen blir sjuka samtidigt, eller i omgångar, och all sömn raderas totalt. Tur att barnen blir större. Immunförsvaret blir starkare. Kanske kan man få sova om några år.

Nu var det dags

Det var dags att bli lite rosa.

För övrigt håller vikten i sig. Jag har inte soppat något mer efter de inledande två veckorna, men en fortsättning på eländet (med fantastiskt resultat) väntas till första veckan i november (då min tenta är över).

Har ni lagt märke till höstvädret? Det som hittills har varit så strålande, med hög klar luft och färgsprakande träd och buskar har nu övergått till kala träd med enstaka löv, ilande vindar och plöjda bruna åkrar.... Så passande.

Jag längtar för övrigt efter jul. I år ska jag slå på stort. Vi ska nämligen inte röra oss ur fläcken, mer än till en kusinträff på annandagen. Välkomna ni som vill hälsa på!! Ring och boka tid, alla är välkomna. Bara tanken på att få vara hemma mer än några få timmar i sträck över jul ger mig lugn-och-ro-känslor. Måste nog gå och sätta på SCC:S julskiva lite grann.

Uppsatsen är färdig och lämnas in i lärarens fack i kväll. Nu återstår "bara" tentan. :)

Allt gott!!