litet inlägg

som jag snott från Ulf Ekmans blogg.

Det här skrev jag som kommentar på pastorns blogg. Det gällde ledarskap osv. Det var visst någon som varit med i LO för någon evighet sedan som tyckte att det predikades blind lydnad och att man såg på Ulf som förmer än Gud.*suck*

Vill bara slå fast att jag - och vad jag vet ingen av mina kompisar heller - har någonsin varit nervös när Ulf har gått förbi i korridoren. *skrattar högt åt tanken*

Däremot vet jag att en del har en felaktig bild av ledarskap som kan ge en osund hållning gentemot auktoritet. Jag har aldrig upplevt det predikas från Livets Ords pastorer. Däremot sade en fru till en kär lärare till mig en gång: “Men, Frida. Vilken kort kjol! Vad tror du att Ulf skulle säga om den?!” (Bibelskolan hade väl för länge sedan en regel som knäkorta kjolar och min, som hörde till en festdräkt, slutade fem centimeter ovanför.) Jag var bara 20 år så det får vara mig förlåtet men jag svarade: “Jag tror att han tycker att den är JÄTTEsnygg.”

En enda gång hukade jag mig och det med rätta. Det var efter ett söndagsmöte ute i Livsts Ords cafeteria. Ulf satt vid ett bord med några jag inte kände igen och fikade - inte vid något pastorsbord med 20 sorters fikabröd den gången. Vi var ett helt gäng som satt vid bordet intill och skrattade och hade så roligt som man kan ha som tonåring. Mötet hade varit bra och vi var glada och uppspelta. Efter en kvart kommer Ulf fram till oss och säger ord som jag aldrig kommer att glömma. Han hade nämligen sett att vid bordet intill vårt hade det suttit en ung kille i vår ålder, alldeles ensam. Ulf förmanade oss att vi inte bjudit in honom till vårt bord. Jag lovar dig. Jag trodde jag skulle skämmas ihjäl. Jag hade inte ens sett killen. Och det var det som var så hemskt! Jag hade inte sett att det satt en ensam kille vid ett bord för sig själv och jag hade haft det så roligt med mina kompisar. Jag skämdes för jag var inte gammal i sammanhanget och mindes mycket väl vad tufft det kunde vara att komma i i gemenskapen (ungefär som att tas sig in i en konservburk med tandpetare). Tack för den betan, Ulf. Det här är säkert 15 år sedan men jag ser mig fortfarande omkring varje gång jag sätter mig för att fika så att inte någon sitter ensam vid något bord.

Apropå konservburken: Jag har aldrig förstått det här snacket om att Livets ord är en sekt som suger till sig alla möjliga sorters människor och så är det så svårt att gå ur. Jag hade svårt att komma in jag. Och inte var det svårt att gå ur. Nästan för lätt. Jag tyckte nog att de kunde beklagat sig lite mer över att jag skulle flytta

Kan Gud ändra sig?

Jesus är densamme igår, idag och så till evig tid.
Gud är inte en människa så att han kan ångra sig.

Det vet vi. Det står i bibeln.

Härom dagen läste jag i andaktsboken "Dag efter dag bär han oss" av Ulf Ekman när han skriver om Petrus som får en syn på taket. Petrus ser hur ett tygstycke med alla slags djur skänks ned och han hör en röst som säger: Slakta och ät! Som rätttrogen messiastroende jude säger han: Bort det! Men återigen får han samma uppmaning. Så här skriver Ekman:
"Nu ändrade Gud det. Hur då? Genom en syn! Och en syn som fullkomligt skakade Petrus ur hans säkerhet. /.../Vi måste komma ihåg att han var jude, en messiastroende sådan och som sådan åt han inte oren mat. Det hade Gud sagt. Problemet var att han levde i vad Gud hade sagt, inte i vad Gud sade. Hans sinne var först inte öppet för förändring. Han var för färdig och därmed olydig när eldstoden drog vidare"

Gud hade sagt ett, nu sade han ett annat. Det han sade först gällde inte längre.

Likaså har vi Abraham som förmår Gud att skona Lot och hans familj genom att gång på gång förhandla med Gud: Om det bara finns si och så många rättfärdiga i staden - kan du inte skona den då? Och Gud lovade. Han ändrade sig gång på gång eftersom hans vän bad honom om det.

Vad får det här för konsekvenser för oss idag? Har Gud sagt, men det gäller inte längre? Har Gud talat? Ja. Gäller det än idag? Det beror på vad Gud talar idag.

Slutsats: Vi måste veta vad Gud säger idag. Då får vi också veta om det han sagt fortfarande gäller, eller om eldstoden dragit vidare.

Vi kan inte leva på vad Gus har sagt igår. Vi måste veta vad han säger idag. Det gäller Kristi kropp, det gäller vår församling och det gäller våra egna liv. Vad säger Gud till dig idag? Vad säger han till församlingen?

Oh, så tragiskt att missa om Gud gått vidare och stanna kvar i tron att Gud fortfarande är där.

Chasing God.

Böcker

Jag är verkligen så förälskad i att läsa. Det har jag varit så länge jag kan minnas. En god bok är som en bra kompis. Jag är för övrigt väldigt förtjust i att läsa om böcker. De är nämligen helt annorlunda andra och tredje gången. Tänk första gången jag läste Anne på Grönkulla. Då var jag nog elva år. Idag är jag 31 och läste ut sista boken i serien igår. Upplevelsen är helt annorlunda, jag försäkrar. Anledningen är ju att jag är helt annorlunda. Jag fokuserar på och hoppar över andra saker idag än vad jag gjorde för (gulp) 20 år sedan.

När vi syskon var små tog vår mamma med oss till biblioteket med jämna mellanrum. Vi fick låna så mycket vi orkade bära, men bara en seriebok. Där grundlades min kärlek till litteratur och språk. Som lärare är jag övertygad om att bokläsning är jätteviktigt! Tidigt, tidigt kan man börja läsa med sina barn. Jag började läsa med mitt äldsta barn när han var fyra månader. Och nu går jag till biblioteket med mina barn och lånar böcker som vi läser varje dag. Det är så roligt att se barnen uppslukas av en berättelse eller spännande bilder.

Inte behöver man gå med i dyra barnboksklubbar när vi har så utmärkta bibliotek. Bibliotekarier är dessutom en underutnyttjad resurs. Fråga dem om hjälp och råd, de har många goda tips när det gäller litteratur för just ditt barns nivå och intresse. Det enda negativa med bibliotek är (förutom att det verkligen luktar bibliotek) att barnböckerna ibland är mer än lovligt trasiga. det blir liksom inte lika roligt då.

Ulf Ekman skrev ett citat på sin blogg: "du är vad du läser". Vad gör det här mig till då?

Några favoriter:
Arn (alla fyra) av Jan Guillou
Anne på Grönkulla av L M Montgomery
Stolthet och fördom (gillar även de andra, men den här är bäst) av Jane Austen
Milleniumserien av Stieg Larsson
Juryn (m fl) av John Grisham
Tom Sawyers äventyr av Mark Twain
Astrid Lindgren
Exodus av Leon Uris
Corrie Ten Bom
Effektiv bön av R.A. Torrey
Gudsfruktan av John Bevere
Att söka äktheten av Bill Hybels
Ditt bästa liv nu av Joel Osteen
De fem kärleksspråken av Gary Chapman

Jag rekommenderar samtliga utom Stieg Larsson för de är rätt hemska egentligen. Karln var så skicklig på att skriva bara!

Och nu vill jag ha boktips av dig!