Det här med mage och frisyr

Var på hemköp och handlade med familjen i lördags. Vid lösgodiset träffar jag en bekant som var hiskeligt fin i håret - vilket jag påpekar, berömmer, som det heter. "Detsamma", behagar människan säga och jag blir full i skratt. "Nehej, du", svarar jag, "för jag har inte borstat håret på tre dagar. Men å andra sidan gör det inget, för det är ingen som tittar på mitt hår, alla tittar på magen." Sanningen i detta påstående bekräftas omedelbart av ett ungt par (18,19 år sådär) som börjar skratta rakt ut. Tänk en sån tankeläsare man är! Och kan man inte läsa tankar så räcker det med att titta på folk man möter, de tittar en aldrig i ögonen - de tittar på min navel, eller i varje fall nånstans därikring.