När inte ens en jeep hjälper

Daniel skulle åka till jobbet en förmiddag i juli (och ni som vet, vet att Daniel jobbade ungefär 16-18 timmar per dygn denna sommar). När han kör ut från vår gård springer Elias ut i bara blöja och ropar: Stopp! Han ställde sig vid fårstängslet som vi så påpassligt fått upp för att inte sonen ska umgås med bilar på för nära håll. Han gjorde nu sitt yttersta för att få bilen med far att vända tillbaka! "Stopp, far!" ropar han, "Kom, far! Kom till Elias!" Och så till sist: Jeepen, far! Det sista desperata ropet innehöll ett för invigda, mycket generöst, erbjudande om att låna Elias älskade blåa jeep som han nu höll upp så högt han kunde för att far skulle se den. Vid det här laget är både far och bilen långt borta och när Elias inser att hans försök inte lyckats börjar han gråta helt stilla. Jag lovar, då gick mitt modershjärta itu. Där står min lilla tvååring i bara blöja med en jeep högt lyftad och tårar rinnande ned för kinderna - för att han vill att hans far ska stanna och leka med honom.

För att inte sonen ska se att även hans mor har små tårar rinnande nedför kinderna går vi till gungan. Gungor är bra grejer. De kan laga vilken hjärtesorg som helst. Vi blev kvar rätt länge vid gungställningen. Pedagog som man är, eller vill vara, börjar jag prata om något roligt - en katt Elias lekt med dagen innan med det poetiska namnet Sushi. Jag frågar om Elias skulle vilja ha något djur - väl medveten att han inte kommer få något - och Elias svarar efter en liten betänketid: En giraff!
Något förvånad över djurvalet svarar jag: En giraff? Var ska du ha den då?
Nu kom svaret lite snabbare.
"I kyrkan!"
Så klart, där skulle den kanske få plats i alla fall! Smart son. Modern fortsätter.
"Vad ska du göra med den då?"
"Som en häst", svarar Elias. Och alla invigda i barnspråk förstår ju genast att han vill rida på den.
"Men, vad ska giraffen äta då?" Måste ju kolla hur noga han tänkt igenom sin djurhållning.
"Köttbullar" Så klart! Det fattar väl vem som helst?
"Vad ska den heta då?", fortsätter mamman. Lång betänktetid innan sonen svarar glatt:
"Manchester".
För er som inte känner manchester så är han en liten nallebjörn som bor på ett varuhus och har tappat en knapp i sina gröna hängselbyxor.