Det här med sjukhus...

Idag är det måndag. Då har vi konstaterat det. I tisdags åkte jag en sväng till MVC för att kolla mitt blodtryck som av någon anledning skjutit i höjden. Eftersom mitt urinprov (ursäkta alla känsliga läsare) visade på protein så fick jag lov att åka in till förlossningen i Falun. Nu är ju det ett väldigt trevligt ställe, om det nu var så att man fick komma dit av rätt anledning någon gång, dvs för att föda barn. Jaha, CTG-kurva och allt. Det vet ni erfarna vad det är - man kollar barnets hjärtljud och min värkfrekvens. Den senare var så gott som noll och den förra perfekt. Man ska inte klaga. Läkaren tyckte att jag hade alltför högt tryck och beordrade mig att stanna över natten. Å, vad trött man blir. Jag fällde till och med en tår i mina försök att övertala henne om att få åka hem. Jag är så hjärtinnerligt trött på sjukhus. Men, läkaren var envisare än jag.

Väl nere på avdelningen - samma jag låg på när jag hade proppar i lungorna förra graviditeten - träffade jag "min" läkare och hon sade krasst: "La hon in dig bara för högt blodtryck?!" Ungefär som att det skulle hon aldrig gjort. Då blev man ju ännu gladare...

Men, allt som allt fick jag en lugn kväll för mig själv med en liten godispåse och dr House på mitt enkelrum. Jag sov som en prinsessa på två madrasser (!) och hade perfekt tryck morgonen efter. Jaha, så fick man åka hem. Men läkaren ville först göra en viktskattning (inte av mig utan av barnet i magen). Det hade jag nu just gjort i Leksand, men hon ansåg att man i Leksand hade för gammal apparat och ville göra en till. Nu är det ju alltid trevligt att titta på sin bäbis (Ultraljud) så man säger ju inte nej. Allt var utomordentligt perfekt och kickan vägde 2700 för dagen och var så söt så. Läkaren tyckte att den kunde komma ut nu - det kan man ju bara hålla med om.

Fotnot: Enligt tre oberoende ultraljudsundersökare skall det vara ett stycke flickebarn i magen. Hur vet man det? De ser ingen pung.