Signade juletid!

Ida, Samuel, Farfar Sven och Elsa, Simon

Dan före dopparedan

Farmors matsalsmöbel

Farmors koffert

Liten prinsessa

Maken ska fota så man får vänta på maten...

Nötstek i lergyta med ratatouille, potatiskgratäng och sås.

Det var vår julmat.

Efter krubbgudstjänsten i Kristine kyrka blev det julklappsutdelning.

Ännu fler McQueenbilar

På juldagen kom mormor och morfar.

Lovisa från en hund som skäller och hoppar!

Hej då mormor och morfar!! Tack för allt!

Trumset till Eli. Ja, vi bor i lägenhet.

McQueenbana till Eli.

Julklappar och god mat i mängder hos farmor.

Lovisa i fina kläder från moster på sin nya lila bil.

Morbror och moster på besök.

Här sjunger vi Lips! Jag vann :-)

Jana och Febe!

Harry!

Rakel med döttrar!

Far och son

Trött och nöjd

Here you go sis, pics!

Bloggaren i egen hög person

"Snart är det jul, Elias!"

"Men inte idag..."

Här är vi i vår uppfostran.

Tips på hur man får barn att sluta lipa mottages tacksamt.

Lovisa utnyttjar sin kreativitet

och uppfinner ett nytt användningsområde för vår nyckellåda.

Lusselelle....

Vår stjärngosse!

Dagis-lucia

Liten lucia i pappas famn

Huvudbonader är roligt.

Här ett par pyamasbyxor.

Pappas påhitt!

Pepparkaksbak!

The miracle of the moment

vad jag längtar..."
"Åh vad jag är frustrerad"
"Åh... if only"
"Om bara... när jag får det där.. då!"
"Om jag kommer in på den där utbildningen då"
"om jag får det där jobbet då"
"då kommer jag bli lycklig..."
eller?


Miracle Of The Moment

It's time for letting go
All of our "if onlies"
Cause we don't have a time machine
And even if we did
Would we really want to use it
Would we really want to go change everything
Cause we are who and where and what we are for now
And this is the only moment we can do anything about

So breathe it in and breathe it out
And listen to your heartbeat
There's a wonder in the here and now
It's right there in front of you
And I don't want you to miss the miracle of the moment

There's only One who knows
What's really out there waiting
And all the moments yet to be
And all we need to know
Is He's out there waiting
To Him the future's history
And He has given us a treasure called right now
And this is the only moment we can do anything about

So breathe it in and breathe it out
And listen to your heartbeat
There's a wonder in the here and now
It's right there in front of you
And I don't want you to miss the miracle of the moment

And if it brings you tears
Then taste them as they fall
Let them soften your heart
And if it brings you laughter
Then throw your head back
And let it go
Let it go, yeah
You gotta let it go

And listen to your heartbeat
And breathe it in and breathe it out
And listen to your heartbeat
There's a wonder in the here and now
It's right there in front of you
And I don't want you to miss the miracle of the moment

Steven Curtis Chapman

Om äktenskapet

På kvinnogruppen (i brist på bättre namn) i måndags lyssnade vi på en predikan av Jocke Lundqvist om äktenskapet. Jag måste bara dela med mig lite av visdomen när det gäller oss kvinnor. Det han sade om männen var oerhört bra, men eftersom jag är kvinna och därför rimligen borde engagera mig i min roll i äktenskapet så skriver jag om det. Så jag inte glömmer det.

Han tog upp tre punkter som är väl tänkvärda. Den första handlade om kvinnan som livgivare och då inte bara att det är vi som bär och föder fram liv utan att vi har en förmåga att sätta en stämning - en atmosfär - i ett hem. Hur är det man brukar säga: "att en man kan köpa ett hus men det krävs en kvinna för att göra ett hem"? Nå så starkt vill jag inte generalisera. Men nog tror jag att det ligger en stor portion sanning i att jag har stor, om inte störst, inverkan på hemmets atmosfär, som då alltså blir beroende av vad jag har för attityd. Är jag en sur grinig argbigga som bara klagar och har noll tålamod med man och barn så lägger det sordin på hela familjen. Är jag den älskvärda, oändligt tålmodiga och givmilda och milda mamman (*harkel* jag har en lååång bit kvar) så blir situationen en helt annan. Min lärdom av det blir att min dåliga attityd inte får smitta av sig på min familj, men att min goda gärna får det. Alltså behöver jag byta ut min dåliga (ofta själviska och frustrerade) attityd mot något annat. Inte lätt, men heller inte alltför svårt.

Nummer två i punktväg handlade om att inte jämföra. Utläggningar av slaget: "Älskling, kolla på grannen Karlsson. Han är så duktig på att laga staket och måla väggar. Du kanske borde umgås med honom. Han kan nog lära dig en del." eller för all del: "Oh, älskling, min väninna berättade om sin fantastiska make som ger henne rosor varje dag och massage på axlarna och middagar var och varannan minut bla bla, Kan inte du vara lite mer sån?" borde uteslutas helt om man vill ha en lycklig man och ett lyckligt äktenskap. Mannen är så medveten om sina tillkortakommanden ändå så kvinnan behöver inte peka ut dem, spika upp dem i på ett neonrosa plakat eller skriva det på hans panna. Istället bör vi uppmuntra det som faktiskt är bra. Poängtera hans styrkor, hans framgångar och hans förtjänster. Det skapar en miljö av självtillit, självförtroende och därmed modet att förbättra andra svaga sidor.

Missförstå mig inte. Jag tycker inte att det är något fel i att ta upp problem eller konflikter eller annat som är ett gnissel i relationen. Men det finns några bra principer då:
1. Har jag kollat mig i spegeln? Eller sitter det en fin liten (eller för all del: stor) bjälke där och skymmer utsikten så jag bara ser den lilla stickan i makens ögonvrå?
2. Orden "aldrig" och "alltid" är bannlysta.
3. Istället för att använda meningar som börjar med: "Du är så..." eller "Att du alltid ska..." bör man vända på det och berätta att det är så jag uppfattar situationen - underförstått: jag kan ha fel, hur tänker du? Då är meningar av slaget "Jag känner att..." eller "Jag uppfattar det du säger som att..."
4. Inse att jag inte kan ändra på någon annan. Han kan bara ändra på sig själv - och det med Guds hjälp.
5. Om maken aldrig kommer att ändra på sig måste jag ju älska honom ändå och då måste jag ändra på mig själv. Hmmm.
6. Det är inte fel att både före och efter ett sådant samtal bekräfta sin kärlek konkret och omistligt.

Oj, det finns så mycket mer... Enhet före sanning och annat nyttigt. Men nu skulle jag ju inte ta upp mina knep till att lösa konflikter utan Jockes predikan. Och punkt nummer tre var:

Att alltid sätta maken först.
Före barnen.
Före hemmet.
Före allt annat som är intressant eller ointressant och som vill stjäla tid och uppmärksamhet och kraft.

Vem mår inte bra av att vara viktigast för någon? Det gör vi alla!

De allra flesta skilsmässor inträffar när barnen har vuxit upp och flygit ut ur boet. Då inser nämligen makarna att de inte hade något gemensamt förutom barnen.

Barnen är fantastiska men bara till låns.

Men maken vill jag ju dela livet med. Inför pastorn blev vi ett den dagen vi gifte oss med. Vi kommer leva tillsammans tills vi dör. Därför måste jag ju vårda min relation till den jag älskar så innerligt. Vårt äktenskap ska stå starkt även när vi är gamla och grå.

Jahapp, det var det det. Som sagt tog jag inte upp allt fantastiskt bra han sade om mannens roll, det får min man nämligen fundera på själv ;-)

Vad tycker du då? Håller du med eller sitter du där tvärilsk med högröda kinder? Berätta varför!

Kramar

December news

Häromdagen var jag och barnen och fyndade kuddar och gardiner på Rusta och ÖoB. Vårt vardagsrum blev så juligt och fint.

söndagen 7/12
Barnen vaknade alldeles för tidigt idag. I synnerhet som deras far spenderat natten framför datorn med att titta på Chicago-Detroit. Mellan kl 2 och 4 satt han uppe. Detroit vann med 5-4. Helt oväsentligt och nästan helt oförståeligt. Allra helst som vi alla är genomförkylda. Det blev ingen gudstjänst för oss idag men vi pallrade oss ut i vintervit kyla för att gå på julmarknad vi Falu Koppargruva. Megastor julmarknad. Mysigt och juligt värre. Men de tog 20:- i inträde. Har ni hört nåt så sniket? Vad vi köpte på marknaden? Det vi alltid köper på marknader: Nougat till Daniel.
På kvällen tittade vi på Arnfilm nr 2 "Riket vid vägens slut" som tyvärr var en ren besvikelse. Jan Guillou (HUR stavar karln?) måste ha svår sömnlöshet pga av avsky och grämelse. Å andra sidan drar ju filmen in stålars. Hur nu det rimmar med hans kommunism...?
När jag lämnade tillbaka filmen chittchattade jag lite med videokillen och sa att jag var besviken. Jag har ju läst böckerna (allihopa) typ fem gånger - minst - och älskar dem innerligt. Första Arn-filmen var dessutom så mycket bättre. Men han - videokillen - han sa att han gillat filmen skarpt. Han hade sett den på bio. Då blir man ju lite förvånad - inte för att han sett den på bio, men för att nån som arbetar med att hyra ut filmer rimligtvis borde ha lite perspektiv på kvalitet och så vidare. Så jag frågade nåt mer chittchattit och han berättar att han i o f inte läst nån av böckerna. Och inte heller sett första filmen. Då var filmen tydligen jättebra??!!

Måndag 8/12
Sjuk. Daniel är hemma från arbetet.
Långsam dag som började bra. Jag läste i vår andaktsbok de dagar som var för 7-8/12. Så fantastiskt! Så mitt i mitt liv och in i vår situation. Jag rös. Jag känner ett otroligt "sug" efter Guds ord. Jag längtar efter att äta och "andas liv igen". Daniel och jag bad tillsammans på kvällen. En tanke påminde mig om Hes 37 där det står om en dal som var full av döda ben och hur de benen fick liv igen. En profet talade liv - talade senor och muskler och liv över dem och de började leva. Kan så livlösa ting få liv och börja andas igen så kan nog jag få lite fart på mig också!! Man fick lite hopp!
När vi hade bett tillsammans kände jag att för första gången på länge känns det som om jag ser en ände på öknen! Jag har fått hopp igen. Daniel sa att det nog beror på att vi har fått tillbaka våra kvällar och därmed ork - våra liv. Det ligger nog något i det.
Jag tror att Gud har satt igång med "operation rädda Frida". Två fantastiska kvinnogrupper på en vecka, underbar bön med min man, härliga andakter och en bibel som strålar av liv varje gång jag läser i den!
Allt började för några veckor sedan när jag åkte själv till Leksand och satt och sjöng för mig själv i bilen. Det hela blev till en bön - ett hjärtas rop. Och Vips! Så hade jag en sång. Jag kan ju inte sjunga in den så ni kan höra den, men texten blev så här:
Led mig Herre kär
Led mig Herre kär
På din väg
steg för steg
Låt ditt ljus skina klart
Jag behöver dig
Håll min hand, bär mig
I ditt ljus ser jag ljus

Tisdag 9/12
Det här med att inte göra sig några bekymmer för morgondagen som det står om i bibeln kan jag vara lite dålig på. Av någon anledning har jag blivit så trist att jag vill tänka ut allt som kan gå fel - för att undivka det. Då blir ju fokus på det negativa och på fruktan för allt som kan gå på tok. Mina tankar kretsar då kring det negativa och mina handlingar styrs utifrån problem istället för möjligheter. Hjälp mig Gud!!
Idag har jag handlat lite julklappar. Å vad roligt det är!!!!!!

Torsdag 11/12
Idag hade Elias Luciafirande på dagis. Han var en stjärngosse. En otroligt bedårande sådan. Han strålade ikapp med ljusen omkring honom och viftade lite tafatt med sin guldstjärna i takt med "sakta lucia". På dagis firar de utomhus så under detta nattlinne skulle overall och stövlar få plats och struten fick ha en bamsemössa som stack fram i pannan. Allt var så mysigt. Det var fullt med snö, lite mörkt och så sjunger barnen för full hals några julsånger. Hjälp, vad stor han är!!! Farmor kom och tittade också.
Efteråt tog Farmor hand om barnen en timme medan jag och Daniel inhandlade de sista julklapparna. Jag tror att det kommer bli jättebra! Det var mysigt att göra det tillsammans.
För övrigt fick Daniel en parkeringsbot på sin firmabil som jag fixade en annulering på PLUS att vi fick gratis parkering i en vecka till firmabilen. Man är väl sin fars dotter?!
Jag gjorde i ordning "en förälders böneplan" idag. Klistrade in lappar jag hade skrivit ut på datorn i en pingvinbok jag fått av mamma och pappa från deras resa till Antarktis. Jag hoppas kunna få in en vana att be enligt den.
Jag har haft en ovanligt produktiv dag - städat hela lägenheten - samtidigt som jag har bihåleinflammation.

Fredag 12/12
Jag har vid två trötta tillfällen (precis innan sovtåget avgår) bett Gud väcka mig så jag kan komma upp lite tidigare innan barnen vaknar och på så sätt få tid för mig själv - be och läsa bibeln och dricka te i lugn och ro. Båda gångerna har jag vaknat klockan FEM! Pigg, ovanligt pigg denna okristliga tid. Så... jag somnar om och vaknar en timme senare och ät jättetrött!! Och - så har sonen vaknat samtidigt. Det visste ju Gud - inte jag. Nästa gång ska jag gå upp även om klockan är fem, be, läsa bibeln, duscha och dricka te och om barnen inte vaknat ska jag gå och lägga mig igen och morna mig en stund. Var inte det smart?

Uppdateringar

* Lovisa springer runt här hela dagarna och välter och häller ut allt hon kan komma på. Det är en illa rolig lek. Tydligen. Hon har avancerat en nivå i höjd nu och jag måste vara på min vakt hela tiden. Hennes favoritsysselsättning är att klättra upp på soffans ryggstöd och vidare upp på fönsterbrädan. Spännande.

* Elias dagis tycker att det är god pedagogik att låta barnen rita på stenciler med Pokémon.

* Elias dagis ska snart bjuda in till lussefirande. Så mina dagar består av trevliga små inslag där sonen går runt för sig själv och sjunger tipp, tapp, tippetippetipptapp. Och andra godbitar som pepparkaksgubbarna, tomten i ett hus vid skogens slut, bockarna bruse (vet inte om de ingår i lusserepertoaren), sakta lucia (observera uttalet) och andra musikaliska trevligheter. Om vi är väldigt ambitiösa kan det hända att mamman spelar piano till. Då gör Lovisa också det. Det är lite nyskapande jazz sådär.

* I övrigt har Eli en adventskalender med McQueen på som han ääääälskar att öppna varje morgon efter sedvanligt räknande till vilken dag i december man kommit till. Ska bli spännande att se hur det går efter tolv, vilket är den siffra han nu kan räkna till. Jag blir riktigt avundsjuk för chokladen luktar så gott!

* Lovisa har efter tragglande i femminutersmetoden funnit sig väl tillrätta och somnar nu utan några större bryderier och sover sedan hela natten. Helt plötsligt har mamman och pappan ett liv igen. Jag har dessutom till min förvåning upptäckt att det finns en pappa. Det var ett tag sedan jag såg honom... känns det som. Det var ju trevligt. Hej, hej!

Ja, det var lite uppdateringar. Återkommer med mer djuplodande saker... om några år.

KRAM

tålamod är en dygd

Aktörer:
Elias fröken
Elias
Ebba
och lilla Alice
Elias mamma

Akt 1

Scenen:
Matdags i förskolan.

Ebba har mycket kvar på tallriken när Alice högljutt visar att hon är väldigt trött. Hon vill sova.... Hon behöver sova.

Elias fröken: Ebba nu får du nog skynda på lite för Alice har tappat tålamodet.
Elias (förvånat): Men jag har inte tappat tålamodet på golvet!

Akt 2
Scenen:
I bilen hem från förskolan

Elias mamma: Så du tappade inte tålamodet på golvet idag, Elias?
Elias: Nej, bara på bordet. Men det torkade fröken upp sen!