Min blogg hette till för någon vecka sedan The bright side of life. Var jag fick namnet ifrån? Ja du... Jag hade så bråttom att börja blogga att jag bara tog något. Det var på engelska och jag var väldigt positivt inställd till livet i allmänhet så då fick bloggen heta som den hette. Problemet för mig är att jag efter ett tag inte kan låta bli att tänka på Monty Python (eller hur de nu stavar). Jag har en god vän som tycker att de utför mästerverk. Vi hade en het diskussion i gymnasiet (den var kanske inte så het, men det låter bättre än ljummen) om korsfästelsen där sången Always look on the bright side of life framförs. Jag vet inte ens om jag hade sett scenen men jag minns att jag sjöng på sången någon gång i tonåren och min pappa sade ifrån att den där fick jag inte sjunga på... eller nåt sånt. Jag minns inte, jag börjar bli så gammal.
Hursomhaver. Jag var inte nöjd med det där namnet. Jag var tvungen att byta ut det på en gång. Problemet var att jag inte hade kommit på något nytt. Så... i några få dagar hette min blogg istället Parks Allehanda. I mean give me a break! Jag fick bilden av en diversehandlare i en Astrid Lindgren-film. Ni vet en sådan där som har karameller i glasburkar på disken och allt i burkar som står staplade på vackra hyllor. Där kunde man köpa allt! Allt! Det har jag åtminstone läst i Lill-Karin i Handelsboden. En förträfflig bok som förtjänar att läsas. Även de övriga nio böckerna i serien. Nej, det namnet dög inte.
No good. No good at all. Så jag snodde helt enkelt ett namn som florerat i min nya släkt ett gott tag. Det var nämligen namnet på kusinernas egna band. Parkliv. Det är bara det att bandet finns inte längre och det passade så förträffligt in på vad jag var ute efter. Så jag frågade en av bandmedlemmarna - min man. Och han godkände att jag lånade det. Sedan berättar han att Per Gessle hade en turné med samma namn. Å andra sidan är det ingen av oss andra som hade en aning om det och det var nog inte heller upphovsrättsskyddat... Så nu heter bloggen Parkliv. Får se hur länge det nu varar....
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Jag blir så lycklig. Det är inte bara jag i världen som läst om Lill-Karin. Hos mormor fanns det två Lill-Karinböcker men mormors syster i grannhuset hade allihop! Kan riktigt känna doften i moster Sellys hus och vet precis i vilket soffhörn jag satt och plöjde böckerna...
Lill-Karin ger sig inte och Hem och Hembygd i Önnemö var min kvällslektyr många kvällar där jag låg i morfars säng och han fick ligga i en tältsäng vid fotänden... Sedan blev det Cherry Ames och till henne har jag ett så passionerat förhålande att det får bli en egen blogpost någon gång.
Parkliv är ett utmärkt namn på en utmärkt blogg -så fick jag det sagt också :-)
Skicka en kommentar