Gaza igen

Jag fick ett mail på facebook - antagligen för att jag gick med i gruppen - vad den nu hette- att jag stöder israel i kriget gentemot terrorism. Vilket jag fortfarande gör. Jag anser att de har rätt att försvara sina medborgare. Däremot fördömer jag övervåld, och oproportioneligt sådant. Och tyvärr är det svårt att bedöma sånt utifrån vad media säger.

I det mailet var det massor av fruktansvärda bilder - de värsta jag har sett i hela mitt liv. Döda, lemlästade spädbarn och barn, mammor och andra. De fastnade på näthinnan. Alla var de palestinska civila som blivit offer i detta hemska krig. Jag håller med Ulf Nilsson i Expressen som menar att Israel kommer inte vinna det de vill vinna genom att genomföra den här offensiven. De cill få slut på terrorhandlingar - självmordsbombningar, raketskjutningarrödakorsambulanser som används av hamas för att frakta vapen och bomber. De kommer vinna en hel generation som kommer hata israel ännu mer intensivt, och frivilligt vilja bli självmordsbombare. Det är så tragiskt, så fruktansvärt. Himlen gråter över varje dödat barn. Det värsta är att jag inte vet - som den del med rätta påstår - om det här är bilder på dödade, lemlästade barn som flashas för nyhetsjournalister för att bedriva propaganda, eller om de använts som mänskliga sköldar i kriget, eller om de var en liten familj som fick sitt hus fullt med vapen av hamas och därmed blev dödade av Israelerna. Krigsknepen är fula, hemska och avskyvärda. Det jag vet är att de dött en onödig, hemsk och brutal död i en ond, ond värld. Jag kommer drömma mardrömmar om dessa barn. Min enda tröst är att jag vet att varje barn som dör kommer till Gud. Där finns det inget lidande, ingen konflikt, ingen propaganda, inget hat. Där är det fred.