Nu återstår inlämingen av mina uppsatser. Sedan är det bara exjobbet kvar. I princip, för först ska jag ju läsa en kurs på halvtid om grannspråk. Jag säger bara, det är typ det tristaste jag vet, men det är ett måste för att komma närmare gymnasiebehörigheten. Frågan är hur jag ska hålla uppe motivationen. Det blir nog inte mycket kurslitteratur jag köper där...
Funderar på exjobbet. Vad ska man skriva om. Jag har några idéer, men mottager gärna fler. Just nu är jag inne på att antingen skriva om barn som får läs- och skrivsvårigheter och vilket stöd föräldrarna får och vilka krav skolan ställer på dem när det gäller att hjälpa sitt barn med studier. Det andra alternativet handlar om arbetslag. Det är så självklart att alla lärare ska samlas i lärarlag varje vecka, men det finns så gott som intet skrivet om vad man ska göra eller hur man ska lägga upp arbetslaget för att åstadkomma något mer konstruktivt än att man pratar om elever och deras jobbiga föräldrar. Ursäkta generaliseringen.
Nu är jag förkyld, helt slut och har huvudvärk pga spänningar i ryggen. Jag ska bara fundera lite på vad jag ska göra med min födelsedag till helgen. Vad tycker ni? Den är högst ojämn... eller ja, den är ju iof delbar med 8, 4 och 2, men i alla fall. Jag är så trött. Det är alltid roligt med presenter. det är alltid roligt att bli uppvaktad och få träffa de man tycker om, men måste man? Något år flydde jag alla uppvaktningar och bad om att få slippa. Jag menar, det gör man ju inte förrän man fyller minst 70. Jag är lite asocial ibland. Undrar var jag har fått det ifrån... Jahapp, kom inte fram till något. Får återkomma i ämnet. Kalas eller inte?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
8 kommentarer:
Jag tycker att du ska önska dig en spikmatta i födelsedagspresent! Det fick jag i julklapp och min rygg är såååå mycket bättre.
Vad roligt att du säger det. Jag läste igår (!) om nån som provat att använda en spikmatta i en vecka (i Amelia) hon hade bara positiva erfarenheter, förutom att hon var bra röd efter de första gångerna.
Kalas är kul - om man är på kalashumör. Annars kan man väl skjuta lite på firandet tills man har lust och ork? Jag åkte till Paris på min 40-årsdag och väntade med kalasandet.
PS. Jag blev så nyfiken över din fråga om jag var släkt med ett par andra bloggare - hur kommer det sig att du trodde det? :-)
Jag underar också vad du fick det ifrån? Vi är inte släkt vad jag vet iaf. Men vem vet om man går tillbaka sissådär 500 år så kanske det visar sig att vi båda är släkt med Gustav Vasa. Vem vet? ;-)
Angående kalas, så känner jag precis igen mig. Tycker också det ibland känns som ett måste att fira och bjuda in till kalas. När jag fyllde 30 fick jag en weekend resa tillsammans med min man till Barcelona. Och bara några få gäster kom på ett mkt enkelt och avslappnat kalas. Det var helt perfekt! :)
Du är så duktig med pluggandet, förstår inte att du orkar. Kalas, gör precis som du känner, annars kan man alltid gå på resturang så slipper man pysslet hemma för det är oftast det som tar på krafterna. eller så åker du och Daniel på något mysigt ställe. Tack för dina kommentarer på min blogg, det hjälper mig att kämpa vidare! Kram
Välkommen in till mig och tävla om parfym, lyxig kräm och spännande böcker. Trevlig helg!
kalas! kalas! kalas! kalas!
Röstar på arbetslag!
Och en skön dag med fotbehandling och god mat på restaurang med din käraste. KRAM på dig min duktiga, engagerade, ambitiösa och modiga vän!!
Skicka en kommentar