tisdag 28 april 2009

att vara rädd för vargen - eller svinpest

Jag vill bara säga: jag vägrar oroa mig. Har vi inte tillräckligt att oroa oss för ändå? Jag har aldrig förstått de som frivilligt ägnar energi, kraft och tid åt att oroa sig för saker man aldrig kommer att råka ut för. Det verkar som en del till och med njuter av att oroa sig, som om man är en bättre mamma eller pappa om man oroar sig för allt. Cancerframkallande ämnen, glasbitar i kycklingar, fågelinfluensa, terrorattacker och nu svinpest. Jag är inte ute efter att förringa det allvar som ändå finns i utbrottet av ett virus som skördar dödsoffer. Jag känner med de drabbade och hoppas att de som ansvariga ska fatta visa och effektiva beslut för att begränsa utbrottet till ett minimum.

MEN jag vägra att oroa mig.

Den dagen det drabbar någon när eller kär kommer jag att oroa mig tillräckligt ändå. Varför ska jag ta ut en sorg i förskott? Vad leder det till för gott? Jag går inte runt och oroar mig för att mina barn ska bli kidnappade, våldtagna, överkörda, få cancer etc. Det finns ingen anledning. Den oron för bara en sak med sig och det är inte positivt. Min oro för saker som kommer eller inte kommer drabba mig eller de mina leder bara till att jag mår dåligt (helt utan anledning) och att min oro förs över på mina barn. Jag anser att det i högsta grad ingår i mitt uppdrag som mamma att inte oroa mig i onödan och därmed föra över oron på mina barn. Jag ska stå för trygghet och framtidstro. Allt annat är i det närmaste ett svek.

Familjeliv. En hygglig sajt som fungerar som mötesplats för väldigt många föräldrar (blivande och vardande). Hur många gravida tjejer har jag inte chattat med, mailat med, pratat med som utifrån vad någon skrivit på familjeliv blivit orolig för att de har proppar, cancer, missbildat barn, havandeskapsförgiftning etc. Det måste finnas en balans här. I allt som är nytt - som föräldraskap, ingår ett visst mått av oro. Ju mer varm i kläderna man blir desto mindre oro (eller?). Det är inte konstigt att man som gravid funderar och undrar över hur ens barn har det i magen, men genom att läsa om alla tänkliga problem och komplikationer som kan uppstå kan en viss (onödig) oro börja spira. En oro som inte på något sätt är lämplig för gravida! Att ha kunskap är inte samma sak som att vara onödigt orolig. Därför läser inte jag om svinpest på kvällstidningarnas nätupplagor, jag väljer mina källor.

Så växthuseffekt, cancer, droger och svinpest - j a g ä r i n t e r ä d d f ö r e r! Och jag kommer göra det som står i min makt för att bekämpa och utrota allt som vill förstöra min och mina barns sinnesfrid och fysiska hälsa.

1 kommentar:

Vera o Wille sa...

Jag håller sååååå med dig!!! Tänk vad viktigt det är hur vi är o vad vi förmedlar till våra barn. "Vänj den unge"... :-)
Hoppas det gått bra med flytten i helgen o att ni fick all hjälp ni behövde. Vi har haft 30-årskalas för min bror i dagarna 2. :-)
Det vore jättekul att få se lite bilder på det nya. :-)