Räckmackor, rektorer och tacksamhet

Jag har den senaste tiden varit stum av förundran över allt som har hänt i familjen. Jag har tidigare berättar om hur vi fick vår nya bostad. Tacksamhet.

Jag är i en arbetsintensiv period just nu med examensarbete och flytt och anstränger mig att hitta lugnet och fly stressen med ovanligt god framgång för att vara jag. Den senaste veckan har jag haft 5 viktiga möten/intervjuer med rektorer inför exjobbet. Varje möte var intensivt, stressigt och krävde förberedelse, välsvarvade formuleringar och snabba tankar. Rektorer är mer upptagna än vanliga människor och det var inte lätt att hitta luckor i deras välfyllda planeringskalendrar, men alla valde att ta sig tid till att träffa mig och hjälpa mig leta material. Tacksamhet.

Det har visat sig att mitt val av ämne för examensarbetet är mitt i prick för kommunen som deltar. Flera av rektorerna har uttryckt behovet av att få ta del av en undersökning som den jag nu genomför. Tacksamhet. Det är ju inte helt fel, varken för undersökningen eller för mitt självförtroende. Jag vet inte hur det är med andra som skriver examensarbete, en del kanske vill få det överstökat och flyga iväg ut i arbetslivet medan andra lägger ned själ och hjärta på att producera något innovativt så att en framtida arbetsgivare ska ta dem till sitt hjärta - och lönelista. Jag har haft många funderingar och en stark önskan har varit att få skriva något som kan komma till nytta - användning - i verksamheten. M a o skolan. Fy vad trist att skriva något som bara kommer att läsas av mig, handledaren, opponenten och examinatorn för att sedan aldrig mer öppnas av någon. Bortslösad tid. Jag vill ha meningsfullhet. Det verkar som om det kommer att bli så. Tacksamhet.

I samband med dessa möten har jag blivit erbjuden dagisplats för mina barn, arbete och en önskan om att få ta del av mitt arbete i form av en föreläsning för alla rektorer och specialpedagoger. Tacksamhet. Och lite prestationsångest...

Apropå arbete. Jag sökte för ungefär en månad sedan ett arbete som jag hittade på platsbanken.se. Det var en förskollärartjänst (läs: dagisfröken) på en kristen friskola i Borlänge. Det var ungefär vad som bjöds på den pedagogiska fronten i närområdet i Dalarna. I hela Sverige, men i synnerhet i Dalarna är det beckmörkt på lärarfronten. Det inte bara är ont om jobb, det varslas och sparkas hej vilt. Bara i Borlänge ska 100 lärartjänster bort. Förstårni - 100!!!

Jag sökte och fick komma på intervju. Innan intervjun ringde jag rektorn och frågade när tjänsten skulle tillsättas och fick till svar: gärna omgående men att det beror på de som söker. Nu har inte jag möjlighet att börja omgående. Jag har ingen barnomsorg för Lova och måste dessutom göra klart exjobbet. Det var med det i bakhuvudet jag åkte på intervju. Jag visste att det inte skulle fungera men jag åkte ändå. När intervju är färdig frågar rektorn om jag skulle kunna tänka mig att arbeta på skolan istället. Tja, vad säger man. Ja. Så jag svarade det. Tacksamhet.

Samma eftermiddag telefonerar rektorn och berättar att hon suttit och räknat och hittat 65% om jag vill ha. Ja... Men gärna mer, svarar jag och tänker i mitt sinne att 75% vore perfekt.
Rektorn återkommer dagen efter på telefon igen och berättar att hon nu har hittat 75% som hon vill erbjuda mig och frågar om vi kan träffas dagen därpå. Vilket jag inte kan, då är det rektorer på kö i almanackan. Då bokar hon kl 8 första dagen jag kan. Nu samtalar min man och jag hur man ska få ihop logistiken om jag arbetar i Borlänge och vi kommer efter diverse nattsamtal fram till att det ideala vore om jag arbetade 75% på 4 dagar och var ledig en. Då kan mannen flexa de andra fyra och arbeta mer den femte då jag är ledig. Allt för att Lovisa ska slippa mastodontdagar på förskolan. När vi samtalar om vilken lön som är rimlig och vilken jag vill ha så bestämmer jag mig för en summa som jag vill ha och en en lite lägre som blir undre gräns. Väl där - igår - är jag på intervju nr 2 för en tjänst som lärare i svenska på högstadiet och delvis på mellanstadiet. Innan samtalet är slut har vi pratat lön (jag fick precis vad jag ville ha), arbetstider (hon frågar om jag vill arbeta fyra eller fem dagar och jag säger fyra och hon berättar att det ordnar de så gärna), förmåner (sjukvårdsförsäkring) och när jag kan börja (i höst). Hon ber att få återkomma när hon diskuterat med ansvarig för högstadiet (som också var med på intervjun). Jag tackar och bockar över intervjun och rundvandringen och beger mig hemåt. Innan jag har kommit hem ringer hon och erbjuder mig tjänsten. Och jag tackar ja. På tisdag skriver vi på. Tacksamhet.

Nu är det så här. Den senste tidens händelser av räkmackekaraktär är inte en slump, det är inte vanligt flyt. Det är helt enkelt som att vandra i förberedda gärningar. Någon har tänkt och planerat en färdväg och vi vandrar gladeligen och tacksamma framåt på den. Tacksamhet. Jag är så tacksam att jag är frälst. Tacksamhet.