pause

Idag jobbar Daniel första dagen på nya jobbet. Hurra!

Jag är hemma med ett gäng (ungefär två) halvkrassliga barn. Nästan helt friska men inte tillräckligt för dagis eller utelek. Idag har jag en lika lång lista på grejer som är absolut nödvändiga att göra som jag angett i inlägget nedan. När vi klättrat på varandra och väggarna hela dagen får mamman nog och vrålar att nu klär vi på oss! Mamman - jag - hade ingen som helst plan. Vi var bara tvungna att ta oss ut. Det slutade med att sonen föreslog en picknick på våren. Helst med bad, "det är väl nästan sommar nu, mamma?" Det sista kunde jag ju inte gå honom till mötes med, men väl det första. Vi åker... ajjajj det här är inte bra. Men vi åker till en känd hamburgerkedja, köper med oss lite mat av varierande nyttighet och åker högst upp i Falun, vid hoppbackarna. Där sitter vi sedan i solskenet, visserligen blåfrusna med extra filtar och allt, och njuter av att vara tillsammans. Det var väl inte det mest lämpliga man kunde ha gjort med halvkrassliga barn, men det var det mest lämpliga vi kunda ha gjort för humöret och modet. Kära vad glada vi var sen!