Medan mamman sopar upp pepparn passar sonen på att göra sig fin. Med mammans nagellack..."Mamma, titta vad fin jag är. Nu är jag jättefin om tårna, mamma." Inte en droppe på golvet... Bara på tårna.
fredag 30 maj 2008
torsdag 29 maj 2008
Happy Birthday sis!
tisdag 27 maj 2008
Lika, men ändå...
Visst får man jämföra sina barn ibland? Då menar jag ju inte vem som är snällast, sötast (vilket inte är bara dumt utan också omöjligt), utan mer - när de börjar krypa, gå, få tänder, hur de sover, färg på ögon och hår och andra banala saker. Självklart utan värderingar.
Jag är bara så fascinerad över att mina barn är så olika. Jag har ju bara två (inte så bara egentligen), men de är väldigt lika till utseende och otroligt olika i sätt och i utveckling. Lovisa verkar bli tidigare med det mesta. Brukar flickor vara det, kanske? Eller beror det på att det är andra barnet - vad vet jag? Det är helt oviktigt. Det som är roligt är att det kan vara så olika, främst på det senaste vi upptäckte - tänder.
Elias föddes 12 dagar över tiden.
Lovisa kom 6 dagar före utsatt datum.
Eilas började krypa strax innan han blev 8 månader.
Lovisa började krypa innan hon blev 7 månader.
Elias började inte resa sig mot möbler och annat förrän han nästan var 10 månader.
Lovisa började när hon var 7 månader.
Elias fick sin första tand när han var ett och ett halvt år (!). Och sen kom alla på en gång.
Lovisa fick sin första igår - sju månader.
Frågan om Lovisa får lockigt hår eller inte kvarstår. Frisyren har nämligen ännu inte antagit sådan form att man kan bedöma om det är lockigt eller inte. Men rätt mörkt är det i alla fall. Elias har spikrakt blont hår.
fredag 23 maj 2008
Dilemma
Jag har varit hemma med mina barn i tre år nu. Jag stortrivs! Jag älskar att vara hemma och ser det som en förmån att kunna vara det (på futtig mammapenning). Jag är helt övertygad om att det är bäst för mina barn att vara hemma med mig.
(Min son är tre år och otroligt social. Framåt, frimodig och trygg. Språket blommar och lekarna utvecklas hela tiden (lite skryt, jag vet, men så är det faktiskt). Jag kunde inte låta bli att fundera på hur min son skulle vara om han gick på dagis. Jag har ju sett en del ifrån den världen när jag har utbildat mig till lärare. Vad skulle han ta efter från kompisar? Skulle han inordna sig i rangordningen och antingen bli herre på täppan eller hackkyckling? Skulle han komma hem med svordomar, dåligt uppträdande och annat elände? Eller skulle han fortsätta att utvecklas positivt? Säkert en kombination...)
Det var en lång parantes. Det jag skulle skriva om var att jag är lite trött nu. Tre år är ganska lång tid. Det är inget jag hymlar med. Ibland behöver man komma ifrån för att få lite perspektiv och för att uppskatta vardagen och ens ljuva skatter. Jag skulle gärna ha en liten pyttesemester från mina barn (läs: tillsammans med min man) om det nu inte var så att jag skulle längta ihjäl mig så att jag inte skulle kunna njuta av det det minsta. Men å andra sidan. Mina barn kanske behöver en semester från mig?
När Elias var ett och ett halvt åkte jag och Daniel på en miniweekend till Visby. Det var väldigt härligt och nyttigt. Elias hade det så otroligt bra hos farmor. Jag längtade, men inte ihjäl mig. Och jag och maken njöt av en romantisk weekend på tu man hand.
Nu är min dotter bara knappt åtta månader så jag får nog vänta ett tag till med semesterplanerna.
Men vet ni. Jag tror jag har det. Jag behöver nog inte alls semester från barnen. Jag behöver semester från vardagen. Daniel ska ha sin första riktiga semester nånsin from den 15 juni. Han har alltid jobbat varenda sommar sedan han var 15 år. Det sär väl självklart att även vi hemmaarbetar behöver semester biland?! Jippie! Jag behöver inte åka ifrån mina barn. Jag behöver bara åka ifrån tvätten och disken ett tag.
Så där ja!
(Min son är tre år och otroligt social. Framåt, frimodig och trygg. Språket blommar och lekarna utvecklas hela tiden (lite skryt, jag vet, men så är det faktiskt). Jag kunde inte låta bli att fundera på hur min son skulle vara om han gick på dagis. Jag har ju sett en del ifrån den världen när jag har utbildat mig till lärare. Vad skulle han ta efter från kompisar? Skulle han inordna sig i rangordningen och antingen bli herre på täppan eller hackkyckling? Skulle han komma hem med svordomar, dåligt uppträdande och annat elände? Eller skulle han fortsätta att utvecklas positivt? Säkert en kombination...)
Det var en lång parantes. Det jag skulle skriva om var att jag är lite trött nu. Tre år är ganska lång tid. Det är inget jag hymlar med. Ibland behöver man komma ifrån för att få lite perspektiv och för att uppskatta vardagen och ens ljuva skatter. Jag skulle gärna ha en liten pyttesemester från mina barn (läs: tillsammans med min man) om det nu inte var så att jag skulle längta ihjäl mig så att jag inte skulle kunna njuta av det det minsta. Men å andra sidan. Mina barn kanske behöver en semester från mig?
När Elias var ett och ett halvt åkte jag och Daniel på en miniweekend till Visby. Det var väldigt härligt och nyttigt. Elias hade det så otroligt bra hos farmor. Jag längtade, men inte ihjäl mig. Och jag och maken njöt av en romantisk weekend på tu man hand.
Nu är min dotter bara knappt åtta månader så jag får nog vänta ett tag till med semesterplanerna.
Men vet ni. Jag tror jag har det. Jag behöver nog inte alls semester från barnen. Jag behöver semester från vardagen. Daniel ska ha sin första riktiga semester nånsin from den 15 juni. Han har alltid jobbat varenda sommar sedan han var 15 år. Det sär väl självklart att även vi hemmaarbetar behöver semester biland?! Jippie! Jag behöver inte åka ifrån mina barn. Jag behöver bara åka ifrån tvätten och disken ett tag.
Så där ja!
torsdag 22 maj 2008
Doftminnen
I morse gjorde jag mig en stor kopp te (som jag gör varje morgon), blundande en stund och njöt av den aromatiska doften. Plötsligt var jag inte längre i mitt kök med det schackrutiga golvet utan hemma hos farmor och farfars stora kök på Fågelvägen i Danderyd. Hemma hos farmor drack man nämligen English Breakfast i stora vita koppar med grönt mönster på - säkert Gröna Anna. Det smakade himmelskt.
Det var sommaren 91 och jag hade just gått ut sjuan. Mamma, pappa och mina syskon hade alla tagit flygplanet till Israel medan jag åkte Ford till Danderyd direkt efter skolavslutningen för att bos hos farmor och farfar några dagar. Lite senare under sommaren skulle nämligen jag också till Israel, fast på sommarbibelskola alldeles på egen hand. Jag kände mig väldigt stor där jag satt i baksätet på väg till Danderyd. Jag hade en ljuvlig examensklänning. Vit såklart, med en bred spets nedtill (eftersom den var lite väl kort, tyckte min mamma). Figursydd, med "rund sjömanskrage" och knytband i ryggen. Jag kände mig rätt fin ska jag säga. Men ack, lyckades jag inte få en oljefläck på den under bilfärden. Men det skulle farmor ordna, lovade hon.
Jag sov i källaren i samma säng som min pappa sov i under veckorna. På den här tiden bodde vi alla fem i familjen i en trea i Årsta, Uppsala. Vi hade nyss flyttat från Vallentuna och väntade på att det rätta huset skulle dyka upp. Så länge fick det bli en lägenhet. Jag och min syster hade egna rum och mamma, pappa och Linus delade på vardagsrummet. Mamma och pappa i en bäddsoffa och lillebror under datorn. Inte klokt egentligen. Men jag och storasystern fick alldeles egna rum. Generöst va? Hursomhaver veckopendlade pappan till sitt jobb norr om Stockholm och sov då hos sina föräldrar. Det var i den sängen jag nu sov. Det var en liten tröst när jag längtade lite efter dem efter några dagar.
Dessa dagar har gett mig härliga minnen. Jag fick på alldeles egen hand lära känna farmor och farfar och få deras uppmärksamhet. Varje kväll bad vi tillsammans innan vi gick till sängs och jag vet att farmor och farfar blev "rörda" över att jag frimodigt bad med och även bad själv. För mig var det så härligt att höra dem be för oss - alla deras barn och barnbarn. Jag är övertygad att deras böner har gjort stor skillnad, inte bara i mitt personliga liv utan för oss alla i familjen. Det vet jag att jag fick säga en gång till farmor när hon en gång några år senare kände sig lite ensam och ledsen efter att farfar gått bort. Jag sa att hon inte fick lämna oss än för hennes böner var så viktiga.
Den här veckan 91 fick jag hjälpa farfar i trädgården, farmor att baka, farmor att städa och farfar att åka och handla. Farfar hade en lång lista på saker som skulle inhandlas och det var inte bara. Det var paprikaost kommer jag ihåg och grädde och jordgubbar såklart.
Ingrid Bergman. Ni vet hon som gifte sig med en italiensk regissör (Rosselini) och gjorde skandal därmed. Farfar och farmor hade en biografi över hennes liv och den läste jag ut på två nätter. Jag tyckte att det var jätteintressant. Nästa bok blev i serien kristna bokringen och handlade om Sergei förföljaren. Därefter Slukade jag Jules Verne. Jag fick en del läst på kvällar och nätter.
Jag är så glad för dessa ljuvliga dagar. Utan dem har jag inte alls kännt mina farföräldrar som jag gör nu. Det känns gott, särskilt som att jag inte har dem hos mig längre.
Så kan det gå när man ska dricka te.
Det var sommaren 91 och jag hade just gått ut sjuan. Mamma, pappa och mina syskon hade alla tagit flygplanet till Israel medan jag åkte Ford till Danderyd direkt efter skolavslutningen för att bos hos farmor och farfar några dagar. Lite senare under sommaren skulle nämligen jag också till Israel, fast på sommarbibelskola alldeles på egen hand. Jag kände mig väldigt stor där jag satt i baksätet på väg till Danderyd. Jag hade en ljuvlig examensklänning. Vit såklart, med en bred spets nedtill (eftersom den var lite väl kort, tyckte min mamma). Figursydd, med "rund sjömanskrage" och knytband i ryggen. Jag kände mig rätt fin ska jag säga. Men ack, lyckades jag inte få en oljefläck på den under bilfärden. Men det skulle farmor ordna, lovade hon.
Jag sov i källaren i samma säng som min pappa sov i under veckorna. På den här tiden bodde vi alla fem i familjen i en trea i Årsta, Uppsala. Vi hade nyss flyttat från Vallentuna och väntade på att det rätta huset skulle dyka upp. Så länge fick det bli en lägenhet. Jag och min syster hade egna rum och mamma, pappa och Linus delade på vardagsrummet. Mamma och pappa i en bäddsoffa och lillebror under datorn. Inte klokt egentligen. Men jag och storasystern fick alldeles egna rum. Generöst va? Hursomhaver veckopendlade pappan till sitt jobb norr om Stockholm och sov då hos sina föräldrar. Det var i den sängen jag nu sov. Det var en liten tröst när jag längtade lite efter dem efter några dagar.
Dessa dagar har gett mig härliga minnen. Jag fick på alldeles egen hand lära känna farmor och farfar och få deras uppmärksamhet. Varje kväll bad vi tillsammans innan vi gick till sängs och jag vet att farmor och farfar blev "rörda" över att jag frimodigt bad med och även bad själv. För mig var det så härligt att höra dem be för oss - alla deras barn och barnbarn. Jag är övertygad att deras böner har gjort stor skillnad, inte bara i mitt personliga liv utan för oss alla i familjen. Det vet jag att jag fick säga en gång till farmor när hon en gång några år senare kände sig lite ensam och ledsen efter att farfar gått bort. Jag sa att hon inte fick lämna oss än för hennes böner var så viktiga.
Den här veckan 91 fick jag hjälpa farfar i trädgården, farmor att baka, farmor att städa och farfar att åka och handla. Farfar hade en lång lista på saker som skulle inhandlas och det var inte bara. Det var paprikaost kommer jag ihåg och grädde och jordgubbar såklart.
Ingrid Bergman. Ni vet hon som gifte sig med en italiensk regissör (Rosselini) och gjorde skandal därmed. Farfar och farmor hade en biografi över hennes liv och den läste jag ut på två nätter. Jag tyckte att det var jätteintressant. Nästa bok blev i serien kristna bokringen och handlade om Sergei förföljaren. Därefter Slukade jag Jules Verne. Jag fick en del läst på kvällar och nätter.
Jag är så glad för dessa ljuvliga dagar. Utan dem har jag inte alls kännt mina farföräldrar som jag gör nu. Det känns gott, särskilt som att jag inte har dem hos mig längre.
Så kan det gå när man ska dricka te.
tisdag 20 maj 2008
Elias tre år!
Kvart över sex söndag morgon. Annars hade han väckt oss.... Elias får en cykelhjälm och frågan - men vad behöver man mer om man har en cykelhjälm?
En cykel!!!! Ser ni lyckoposen (och vårt stökiga vardagsrum)?Total lycka! Sen cyklade han ungefär 100 varv i lägenheten innan det blev dags för kalas!Syster Lovisa och kusin Leia sommarfina för dagen (som var varm och ljuvlig), och så morfar och faster Ida.Tårta med blåbär och hallonfyllning - suuurt, med nonstop och bilar uppepå. Det var inte helt lätt att blåsa ut ljusen heller...Nöjda efter en härlig dag! Elias har fått så många paket. Han blir alldeles bortskämd.
En cykel!!!! Ser ni lyckoposen (och vårt stökiga vardagsrum)?Total lycka! Sen cyklade han ungefär 100 varv i lägenheten innan det blev dags för kalas!Syster Lovisa och kusin Leia sommarfina för dagen (som var varm och ljuvlig), och så morfar och faster Ida.Tårta med blåbär och hallonfyllning - suuurt, med nonstop och bilar uppepå. Det var inte helt lätt att blåsa ut ljusen heller...Nöjda efter en härlig dag! Elias har fått så många paket. Han blir alldeles bortskämd.
torsdag 15 maj 2008
Kan Gud ändra sig?
Jesus är densamme igår, idag och så till evig tid.
Gud är inte en människa så att han kan ångra sig.
Det vet vi. Det står i bibeln.
Härom dagen läste jag i andaktsboken "Dag efter dag bär han oss" av Ulf Ekman när han skriver om Petrus som får en syn på taket. Petrus ser hur ett tygstycke med alla slags djur skänks ned och han hör en röst som säger: Slakta och ät! Som rätttrogen messiastroende jude säger han: Bort det! Men återigen får han samma uppmaning. Så här skriver Ekman:
"Nu ändrade Gud det. Hur då? Genom en syn! Och en syn som fullkomligt skakade Petrus ur hans säkerhet. /.../Vi måste komma ihåg att han var jude, en messiastroende sådan och som sådan åt han inte oren mat. Det hade Gud sagt. Problemet var att han levde i vad Gud hade sagt, inte i vad Gud sade. Hans sinne var först inte öppet för förändring. Han var för färdig och därmed olydig när eldstoden drog vidare"
Gud hade sagt ett, nu sade han ett annat. Det han sade först gällde inte längre.
Likaså har vi Abraham som förmår Gud att skona Lot och hans familj genom att gång på gång förhandla med Gud: Om det bara finns si och så många rättfärdiga i staden - kan du inte skona den då? Och Gud lovade. Han ändrade sig gång på gång eftersom hans vän bad honom om det.
Vad får det här för konsekvenser för oss idag? Har Gud sagt, men det gäller inte längre? Har Gud talat? Ja. Gäller det än idag? Det beror på vad Gud talar idag.
Slutsats: Vi måste veta vad Gud säger idag. Då får vi också veta om det han sagt fortfarande gäller, eller om eldstoden dragit vidare.
Vi kan inte leva på vad Gus har sagt igår. Vi måste veta vad han säger idag. Det gäller Kristi kropp, det gäller vår församling och det gäller våra egna liv. Vad säger Gud till dig idag? Vad säger han till församlingen?
Oh, så tragiskt att missa om Gud gått vidare och stanna kvar i tron att Gud fortfarande är där.
Chasing God.
Gud är inte en människa så att han kan ångra sig.
Det vet vi. Det står i bibeln.
Härom dagen läste jag i andaktsboken "Dag efter dag bär han oss" av Ulf Ekman när han skriver om Petrus som får en syn på taket. Petrus ser hur ett tygstycke med alla slags djur skänks ned och han hör en röst som säger: Slakta och ät! Som rätttrogen messiastroende jude säger han: Bort det! Men återigen får han samma uppmaning. Så här skriver Ekman:
"Nu ändrade Gud det. Hur då? Genom en syn! Och en syn som fullkomligt skakade Petrus ur hans säkerhet. /.../Vi måste komma ihåg att han var jude, en messiastroende sådan och som sådan åt han inte oren mat. Det hade Gud sagt. Problemet var att han levde i vad Gud hade sagt, inte i vad Gud sade. Hans sinne var först inte öppet för förändring. Han var för färdig och därmed olydig när eldstoden drog vidare"
Gud hade sagt ett, nu sade han ett annat. Det han sade först gällde inte längre.
Likaså har vi Abraham som förmår Gud att skona Lot och hans familj genom att gång på gång förhandla med Gud: Om det bara finns si och så många rättfärdiga i staden - kan du inte skona den då? Och Gud lovade. Han ändrade sig gång på gång eftersom hans vän bad honom om det.
Vad får det här för konsekvenser för oss idag? Har Gud sagt, men det gäller inte längre? Har Gud talat? Ja. Gäller det än idag? Det beror på vad Gud talar idag.
Slutsats: Vi måste veta vad Gud säger idag. Då får vi också veta om det han sagt fortfarande gäller, eller om eldstoden dragit vidare.
Vi kan inte leva på vad Gus har sagt igår. Vi måste veta vad han säger idag. Det gäller Kristi kropp, det gäller vår församling och det gäller våra egna liv. Vad säger Gud till dig idag? Vad säger han till församlingen?
Oh, så tragiskt att missa om Gud gått vidare och stanna kvar i tron att Gud fortfarande är där.
Chasing God.
Vem är Gud?
- Men jag vill inte tacka för maten! (sonen)
- Men vi måste tacka honom. Det är ju Gud som ger oss allt vi har - pengar och maten vi äter. (maken)
- Är det han som är på Willys? (sonen)
- Han som har röd tröja med bokstäver på. (sonen)
- Men vi måste tacka honom. Det är ju Gud som ger oss allt vi har - pengar och maten vi äter. (maken)
- Är det han som är på Willys? (sonen)
- Han som har röd tröja med bokstäver på. (sonen)
söndag 4 maj 2008
Kärlek, känsla, kropp
På internationella kvinnodagen i år startade jag och tre andra tjejer en organisation som heter Reacta. Varför? För att du och alla andra unga i Sveriga har rätt att veta. Vi tänker inte säga vad du ska tycka, men vi vill att du ska ha saklig information när du väljer dina livsval. Tänkte bara ge dig lite fakta som ingen annan ger dig. Det är därför Reacta finns. För att ge information.
I Sverige talas det inte alls om vilka konsekvenser ungdomars val av sexuell livsstil kan få. Sexuellt överförbara sjukdomar som klamydia ökar lavinartat. En purfärsk doktorsavhandling vid Uppsala universitet visar att unga egentligen inte vet vilka följder en könssjukdom kan få utan verkar tro att man bara riskerar sveda och utslag. I själva verket riskerar man att få olika typer av cancer.
Ungdomar har exempelvis rätt att känna till att hpv (humant papillom virus) är den mest spridda könssjukdomen i Sverige och att förra året tog den 158 kvinnors liv. Det betyder att varannan dag dör en kvinna av cancer orsakad av detta virus. Hela 8 000 kvinnor opererades under 2007 på grund av förstadier till cancer. Livmoderhalscancer är faktiskt den näst vanligaste formen av cancer bland yngre kvinnor. Kondom skyddar dåligt mot hpv och dessutom kan viruset smitta vid beröring. Har du blivit smittad blir du aldrig frisk - man kan bara behandla symtomen.
Det här har ungdomar rätt att veta. Det här är bara en av de frågor som Reacta arbetar med. Det finns många, många svåra frågor där informationen är bristfällig och ibland även felaktig. Reacta står på ungdomarnas sida och ställer krav på saklig information från myndigheter. Se mer på vår hemsida http://www.reacta.se/
Bli medlem, det är gratis. Du behövs.
I Sverige talas det inte alls om vilka konsekvenser ungdomars val av sexuell livsstil kan få. Sexuellt överförbara sjukdomar som klamydia ökar lavinartat. En purfärsk doktorsavhandling vid Uppsala universitet visar att unga egentligen inte vet vilka följder en könssjukdom kan få utan verkar tro att man bara riskerar sveda och utslag. I själva verket riskerar man att få olika typer av cancer.
Ungdomar har exempelvis rätt att känna till att hpv (humant papillom virus) är den mest spridda könssjukdomen i Sverige och att förra året tog den 158 kvinnors liv. Det betyder att varannan dag dör en kvinna av cancer orsakad av detta virus. Hela 8 000 kvinnor opererades under 2007 på grund av förstadier till cancer. Livmoderhalscancer är faktiskt den näst vanligaste formen av cancer bland yngre kvinnor. Kondom skyddar dåligt mot hpv och dessutom kan viruset smitta vid beröring. Har du blivit smittad blir du aldrig frisk - man kan bara behandla symtomen.
Det här har ungdomar rätt att veta. Det här är bara en av de frågor som Reacta arbetar med. Det finns många, många svåra frågor där informationen är bristfällig och ibland även felaktig. Reacta står på ungdomarnas sida och ställer krav på saklig information från myndigheter. Se mer på vår hemsida http://www.reacta.se/
Bli medlem, det är gratis. Du behövs.
lördag 3 maj 2008
Tuut tut tuuut tut
Öppet hus! Annonsen ropade så otroligt lockande i Faluns annars rätt trista annonsblad. Brandstationen har öppet hus! På lördag! Gissa om vi skulle dit!
Vi sa inget till sonen innan det var dags att klä på sig och det är klart - det blev succé!
Själv fick jag mycket intressant information om en alternativ yrkeskarriär - sos-operatör! Min man tror att jag skulle passa som det.
Kolla in bilderna! Lyckan är total!
fredag 2 maj 2008
Reacta
Surfa in på http://www.reacta.se/ och kolla in Sveriges färskaste ungdomsorganisation. Bli medlem idag!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)